http://www.bloggtrafik.nu/banners/80x15a.jpg Livet som ung mamma till ett mirakel -

Överplanering?

#37.

Vilken underbar vecka som väntar. Inte en endaste oplanerad dag. Nej, snarare överplanerade (för en höggravid tjej alltså...andra skulle säker bara tycka det var lite lagom).

Måndag; Skola, kalas, tvätt.
Tisdag; Jensens, barnmorska, föräldragrupp, bio.
Onsdag: Skola, tårtbakning. <---- Börjar 8 !!!! Skjut mig.
Torsdag: Besök av Milla, skola.
Fredag: Skola, tvätt.
Lördag: Jobba, loppis.
Söndag: Kalas ute i obygden.

Man får helt enkelt vila när man hittar en lucka någonstans. Som tur är så är det ju roliga saker man ska ägna sig åt, vilket gör det hela tusen gånger lättare och roligare. Skolan kanske inte är superkul, men klasskompisarna är.

Nu ska vi strax iväg och mäta mage hos barnmorskan. Som den har växt, mina vänner. Jag kan knappt stänga jackan längre. Ungen måste puta med rumpan som en galning. Eller så är det på grund av all tårta man har stoppat i sig på alla dessa kalas som varit under helgen...

Skolstart!

#37.

Skolstart!

Känns så skumt att åka tillbaks till skolan efter ett riktigt sommarlov. Tillbaks till böckerna, föreläsningarna och timmarna av plugg. Känns inte alltför skoj faktiskt. Vill helst bara vara gravid och fokusera på allt vad det innebär.
Visserligen riktigt, riktigt roligt att träffa mina tjejer. De vet hur man får skoldagarna att gå utan att somna.

Börjar faktiskt bli lite smånervös inför förlossningen nu. Men någonstans så vill jag bara ha det överstökat också. Jag sitter och läser massa böcker för att vara så beredd som möjligt. Dock kan man aldrig bli beredd på smärtan tror jag. Hoppas att jag tror den är värre än vad den är, men det har jag svårt att tro. Man ska ju trots allt öppna sig 10 cm på ett ställe där man vanligtvis inte alls är öppen.
Hur som helst, finaste Anna lämnade massvis med böcker om allt man kan tänka sig som jag ska plöja genom. Pojkvännen har också fått några att kika i.

Lagom sned mage.



Busy day.

#38.

Idag får vi besök av en inneboende student som behövde akutboende. Kan bli spännande, eller katastrof. Men enligt sambon lät han trevlig, även om han tydligen var svår att förstå vad han sa. Jag, o min sida, tror nog snarare att det var så att pojkvännen inte riktigt lyssnade. Men det är ju vad jag tror.
Ska även iväg till mor min på söndagsmiddag, en liten tradition som hon hade tänkt börja med. Trevligt initiativ.
Därefter blir det nog att träffa en gammal arbetskamrat från Gröna Lunds tiden. Lämna igen lite studieböcker och prata skit om de andra arbetande. Allltid kul att höra skvaller. Och om jag känner Gröna Lund rätt så är det inte lite smaskigt skvaller heller. Yummie!

Härligt förresten att vakna med migrän och vara halvfebrig och upptäcka att alvedonen man hade i väskan är spårlöst försvunnen. Vem fan har tagit min alvedon?



Ultraljudsfilmen från v.19 då barnmorskan berättade att vi väntar en tjej. Hoppas hon hade rätt.

Party.

#39.

Pojkvännens födelsedag idag. Grattis till honom! Här bjuds på Williamstårta (med choklad och pärongrädde) samt bullkalas. Har hunnit med att springa iväg och köpa bestick, så alla får varsin sked till tårtan och göra lite ärenden med svärmor. Tog typ en halvtimme att hitta en parkering. Vad är det med folk på lördagar? Helt galet.
Kvällen kommer spenderas hemma hos svärmor för att träffa en bekant till dem som är här från Thailand. Det bjuds visst på svensk pizza, har jag hört.
Ska även jobba ett par timmar. 23-03 närmare bestämt. Blir lite klirr i kassan iallafall. Men efter det här passet tar jag nog lite ledigt fram till förlossning. Det är riktigt tufft att behöva hålla sig vaken sådär sent.

Glömde visst lägga upp inlägget igår, så blev lite knasigt med datumen.

Vecka 34.

Är det bara jag, eller går veckorna SJUKT sakta nu mera? 34 veckor klara iallafall.


Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är lång minst 45 cm. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur.

Om du inte redan pratar med bebisen är det bra att börja nu – nästa vecka är hörseln fullt utvecklad. Det gör inget om du pratar bebisspråk – en del forskning pekar mot att nyföda föredrar ljusare röster.

Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 35 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu.

Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen.

Mina tankar:
Nu vet ju vi att våran lilla väger drygt 2300 g så det känns ju jättebra. Hur lång hon var fick vi dock inte veta, men jag antar att det är i proportion till vikten. Fin var hon iallafall, trots att man knappt såg något.
Jag tycker bara att jag blir tröttare och tröttare. Krafterna tar liksom slut innan dagen. Ligger helst mest i sängen och vilar. Får ont i kroppen av att röra mig och benen vill inte anstränga sig mer än nödvändigt. Blir spännande när skolan drar igång nästa vecka och man måste sitta upprätt i flera timmar, för att inte tala om att bara ta sig till och från skolan. Och koncentrera sig. Ja, det får gå som det går. Jag gör ett försök iallafall.
När pojkvännen inte är hemma brukar jag förövrigt sjunga för magen. Hon gillar det. Är hon alldeles för livlig så sjunger jag bara lugna låtar så däckar hon. Vill jag däremot få upp henne så sjunger jag någon härlig partylåt. Kul det där!

Min mage:

Ultraljud nr 4.

#40.

Vilka nätter. Pojkvännen snarkar, pratar i sömnen och slåss. Däremellan sparkas bebisen stenhårt och massvis. Och som om inte det vore nog så ligger bebis på urinblåsan så man springer, utan att överdriva, på toa minst 10 gånger. Förstörd sömn? Oh nej. Pigg? Absolut.
INTE.
(Både ofödd bebis och pojkvän säljes ytterst billigt idag. Några bud?)

Här har ni filmen från ultraljudet iallafall, enjoy! Inte för att man ser så mycket denna gång, men lite kul ändå. Har ni sett filmen från förra ultraljudet då de berättade könet? Eller vill ni att jag lägger upp den också?



Spec. mödravården.

#41.

Specialist mödravården kl 8 imorse. Vi var döda, helt slut. Blev inkörda hos en otrolig otrevlig barnmorska för ultraljud. Vi fick inte filma (vi fick lite skäll när kameran åkte fram), fick inga bilder. Fort skulle det gå. Var även med en student där som skulle lära sig utföra ultraljud. Hårdhänta var de. Och vägrade bekräfta om det faktiskt är en tjej vi väntar på. Usch vilka bemötanden man råkar ut för på vårat universitetssjukhus, eller vad säger du Anna?

Men allt såg bra ut. Magen är liten för att bebis ligger väldigt, väldigt långt ner i bäckenet. För er som är kunniga, vad innebär det? Är det bra eller?
Hon väger 2300 g ungefär och kommer vara rätt normalstor vid födseln, förhoppningsvis. Känns väldigt bra faktiskt. Nu kan jag andas ut och slippa ha dåligt samvete för att ungen inte växer. Det har hon ju gjort hela tiden. Bara SF-måttet som luras lite.

Nu ska jag lägga mig i sängen. Jag är helt slut. Gick till sjukhuset. Gick till Willys och tillbaks. För er som inte vet var jag bor så är det en jävulsk promenad för en gravid kvinna. För en ogravid också. Lite sömn och sedan är jag på G igen. Kalas ikväll så vakna måste man ju, tids nog!

Ta hand om er. En superkort film från ultraljudet kommer lite senare. (Sambon trotsade under en minut).

Ps. GRATTIS SOM SJUTTON JANNIKA till lilltjejen. Det var nog fan i mig den sötaste jag sett!
http://jannikassmulor.blogg.se

Tillväxtkontroll.

#42.

Nu är jag precis hemkommen från det extra barnmorskebesöket som jag fick inbokat förra veckan. Tillväxtkontroll på magen. Jag hade växt hela 2 centimeter på 1 vecka så barnmorskan var nöjd. Jag låg dock fortfarande precis under "normalt" så vi blev skickade till specialistmödravården imorgon. Ultraljud för fjärde gången.
Ska bli så mysigt att få se min lilla bebis igen. Trots att man antagligen inte kommer se så mycket, antar jag? Borde ju vara rätt trångt därinne.
(och som svar på det där om att sockerkaka inte är näringsrik och att frukost är viktigaste målet om dagen. Det vet jag absolut och jag skäms lite i smyg för att jag åt så dåligt just igår! Men enligt min barnmorska kan man inte göra något åt bebisens tillväxt (vilket i sig låter helt sjukt...) mer än att bara äta överhuvudtaget. Och tack för att du, anonyma människa, tror på mig!)

Barnmorskan sa också att tösen hade fixerat sig och satt fast ordentligt nu. Det om något var skönt att höra! Slippa trycka ut en bebis i säte. Det tackar vi för! Det har alltså varit rumpan och benen som har tryckt mot revbenen den sista veckan. Inte konstigt att man haft ont.

Har även sprungit på stan och letat present till svärmor som fyller imorgon. Riktigt svårt att köpa presenter till kvinnor tycker jag. Man vet liksom aldrig riktigt säkert vad de vill ha, vad de passar i, vad de gillar. Men jag hoppas att jag slog huvudet på spiken och att hon blir nöjd. Om inte så får vi väl byta det, inte hela världen.
Pojkens bror fyller på måndag också...24 år. Vad ska man köpa till honom?

Karatekid.

Tänkte ni skulle få er en bild över ungefär vad min ofödda dotter är kapabel till att göra. Det möbleras om, det festas, det rockas så in i skogen. Oftast i helt fel tid. Hon har inte mycket till tajming än, den lilla sparveln. Men det kommer väl med tiden.
Här har ni bevis i filmformat. (Ursäkta ljuset på sista filmen, titta till vänster bara så ska ni nog se lite)




Nostalgi?

#43.

Satt och kollade på fångarna på fortet igår. Nostalgin tog över totalt. Gud, vad man älskade det där programmet som liten. Man satt ju bänkad och ville aldrig att det skulle ta slut.
Detta fick mig att inse; vad ska våra barn nostalgitrippa kring som äldre? Animerade Nalle Puh?
Vad hände med Ture Sventon? Astrid Lindgren? Bumbibjörnarna? Disneydags? Trasdockorna?
Nej, fy för att växa upp nu. Stackars våra barn!

Såhär dagen innan löning står vårat kylskåp ekande tomt. På riktigt. Det enda som finns är typ krossade tomater, ett gammalt salladshuvud, ett ägg och pålägg. Smörgåsarna är slut. Så, jag tog saken i egna händer och bakade en sockerkaka, för ovanlighetens skull. Det är nog det enda receptet jag kan utantill. Gott ska det bli iallafall! Får väl bli nudlar till lunch.
Jag sa till pojkvännen igår att nu kan vi tänka oss in i hur barnen i Afrika har det. Han sa att vi istället kunde tänka på hur vi själva har det.
Han har en poäng.
Men jag klagar inte, sockerkaka är min favorit. Ännu bättre till frukost.



Äppelkaka

Här har ni receptet för äppelkakan;

Ingredienser:

sockerkaka:

  • 100 g smör eller margarin
  • 2 dl strösocker
  • 1 ägg
  • 2 tsk bakpulver
  • 4 dl vetemjöl
  • 1 ½ dl mjölk

Fyllning:

  • 2-3 äpplen
  • 2 msk strösocker
  • ½ msk kanel

Gör så här:

Låt smöret bli rumsvarmt. Smöra och bröa en rund ugnsform med löstagbar kant, ca 22 cm i diameter.

Gör sockerkakan: Rör smör och socker, använd gärna elvisp som du kan använda genom hela receptet.

Tillsätt ägget. Rör sedan i bakpulver, sedan vetemjöl och sist mjölken. Rör snabbt ihop till en jämn smet. Häll smeten i den smorda och bröade formen.

Gör fyllningen: Skala äpplen och skär i mindre bitar. Blanda socker och kanel och rulla äppelklyftorna i det. Tryck ner äppelklyftorna i sockerkakan. Om det blir socker och kanel över - strö över kakan.

Grädda i 175-200°C i nedre delen av ugnen, ca 45 minuter.

Servera med vaniljglass eller vaniljsås.




Sleepless night.

#44.

Nu är jag trött på att inte få sova på nätterna. Jag behöver min sömn. Varför ska hon envisas med att sparka som mest och värst under hela natten? Räcker det inte med alla sparkar under dagtid? Nej, nu är jag faktiskt trött på det här. På riktigt. Kom ut istället.

Nu ligger jag i sängen och vilar upp mig lite. Katterna håller mig sällskap och kurrar i kör. Så mysigt. Hur kunde jag bo hemifrån utan dem? Tror även att sambon tycker det är lite småmysigt att ha dem här. Även om han aldrig kan få till namnen rätt. (Fenix blir alla gånger Findus...av någon anledning)
Tänkte iallafall ta mig en liten promenad i solskenet senare, om det behagar hålla sig kvar tills jag pallrat mig upp.

Vill ni förresten att jag lägger ut receptet på äppelkakan här? Eller ska jag helt enkelt bjuda hem er alla tills nästa bakstund?


Bingolotto!

#45.

Ikväll har vi spelat bingolotto för hela slanten. Dessvärre vanns inga priser, men vi var glada ändå. Den stora kändisgästen var Martin Timell. Då börjar man seriöst undra vad Bingolotto är på väg. När man var liten var det verkligen det största som gick på tv under helgerna. Gästerna var skitkända och ofta utländska, vill jag minnas. Nu går det på TV4+ och en av sveriges snickare får sitta med i studion. Ultracoolt!
Hur som helst, vi spelade. Hur pensionärerna hinner med tempot som siffrorna levereras med, det är ett mysterium i sig. Knappt så att jag, en tjej på 21 bast, hann med.

Jag och magen har idag varit hos blivande mormor och rensat förråd. Fick med mig mina gamla bebiskläder och lite småplock. Min kära mamma fick även känna på bebishicka i magen. Hon har inte känt ett endaste livstecken från den lilla därinne tidigare, så hon var helt lyrisk. Det kan man väl kasnke förstå.
Fick även med mig två katter hem. Mina visserligen, men ändå. Kände att jag behövde få tillbaks mina älsklingar, även om bebisen inte är ute än. De får stanna veckan ut, fungerar det så får de stanna kvar, annars får mamma tillbaks dem. Just nu verkar de gilla läget iallafall.

Inatt håller vi tummarna för att ungen inte möblerar om eller har party hela natten, så att jag kan få sova lite.

Kungen på besök.

#46

Jag missade kungen. Hur kan man missa kungen? Enda gången på 200 år som han kommer hit och håller tal. Tänk om jag missade någon rolig felsägning. Tänk om jag missade något historiskt? Nej, nu får jag sluta vara trött jämt och somna innan viktiga saker händer i våran annars så händelselösa stad!
Tittar man på Bedtime Stories innan man ska ut och kolla på ers kungliga majestät, ja...då kanske man får skylla sig själv.

Äppelkaka står i ugnen, vaniljglass i frysen och datorn är fullproppad av gamla säsonger beauty and the geek (som jag förövrigt rekommenderar till alla som älskar att skratta åt korkade blondiner och råfula töntar). Kvällen kan inte bli annat än bra!

Vecka 33.


Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.

Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens postition – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu – delvis för att förlossningen ska bli lättare. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken och detta möjliggörs av att huvudet kan tryckas ihop lite under förlossningen. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig.

Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och placerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.) Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar.

Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut? Vätskebindning i kroppen, s k ödem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt. Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist. Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten. Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Mina tankar:
Ja, eftersom att min tös inte vill växa så kan jag ju inte kommentera så mycket av det här. Jag känner att hon inte har vänt sig nedåt iallafall. Huvudet verkar ligga på sidan med ryggen ned mot bäckenet. Som tur är har hon ju ett par veckor på sig innan det är dags, förhoppningsvis. Skulle verkligen inte vilja föda i säte, det kan jag ju säga. Ett huvud att pressa ut känns stort nog, en dubbelvikt hel bebis på en gång känns lite maffigt.
Kroppen gör litet ondare för var dag. Ryggen vill inte vara med och leka längre. Jag bli anfådd av minsta lilla ansträngning. Ja, kort sagt. Det är inte så roligt längre.

Min mage:


Blev lite naket där, men det dör ni nog inte av.
Jag tycker att magen växer, men jag har tydligen fel.

Konsten att hitta boende?

#47.

Jag har världens mest retsamma dotter i min mage. Hon leker tvärsemot-leken varje dag. Hela tiden. Ber jag henne sluta sparka på revbenen, ja då sparkar hon extra mycket, extra hårt. Ber jag henne vakna till så blivande mormor får känna på sparkar, ja då låtsas hon sova stenhårt.
Trotsåldern redan? Betyder detta isåfall att vi slipper treårstrotset? Vore ju helt undebart.

Sitter just nu och letar lägenhet. Igen. Jag står inte ut med 4 trappor utan hiss. Med grannar som ringer till hyresvärden om man kissar på natten, och som själv står på balkongen under och röker hela dagarna. På kaxiga ungar på gården som hotar med att slå ner en och knulla ens morsa.
Nej, vet ni vad. Här vill jag inte se mitt barn växa upp. Här vill jag inte springa runt med en dyr barnvagn och vara rädd för att den ska bli stulen så fort jag vänder ryggen till.
Tyvärr hittar jag bara svindyra lägenheter alternativt lyor långt åt helskotta. Hur får man tag på guldklimparna?

Ikväll blir det möjligen bowling med svärföräldrarna och pojkvännens bröder, eller så stannar jag hemma och vilar mig. Vi får se vilket humör jag är på senare. Eller snarare, vilket humör kroppen är på senare. Oftast vill man ju mycket mer än man orkar. Eller vad säger ni?



Könsbestämning

--------------------------Pojke                       Flicka                      Hos mig
Mage                               Toppig,               markerad Bredare              Bredare (flicka)
Bebisens hjärtfrekvens      Under 140                  Över 140                   Över 140 (flicka)
Pigmentrand                      Lång,                   markerad                       Ingen alls
Skönhet                       Behåller skönheten       Flickan stjäl                  Behåller (pojke)
Halsbränna                       Mycket                Lite eller ingen alls            Mycket (Pojke)
Babyhicka                     Ingen eller lite                Mycket                     Mycket (flicka)
Sparkar                           Mycket                    Lite mindre                   Lite mindre (flicka)
UVI                                 Inga                     Risk för många                Inga (pojke)
Bebisens läge                 Ligger högt                 Ligger lågt                   Ligger lågt (flicka)
Tandkött                 Blöder lite eller inget         Blöder mycket              Inget (pojke)
Mat/godis               Fett, choklad och lakrits      Frukt, surt, sött             Sött och surt  (Flicka)
Illamående                      Lite                               Mycket                    Lite (Pojke)
Vikten                       Går upp lite i början    Går upp mycket i början    Går upp lite (pojke)


Vi har ju fått höra av barnmorskan att vi väntar en flicka, men man kan ju aldrig vara säker nog. Tog därför detta testet av Anna - http://dreamsbecomereality.blogg.se (man behöver visserligen lösenord, det får hon skriva bland kommentarerna om hon vill att ni ska läsa)
Ställningen blev alltså:
Flicka: 6
Pojke: 6
Så, detta blev jag ju inte så mycket smartare av.

Nya tillskottet i pluttens garderob.

Nattliga besök.

#48.

Man vet verkligen att man är gravid när man drömmer sjuka drömmar. Alltså inte lite småskumma utan totalvrickade. Inte nog med det, de känns helt verkliga också. Därav vaknar man allt för ofta med hjärtat i halsgropet och försöker få andan tillbaks. Inatt försökte Harry Potter döda mig och Hermione, men vi hann undan med hjälp av skåpet i Narnia. Tur!
Tror jag ska sluta kolla på fantasyfilmer ett tag framöver...

Idag blir en tvättdag och lite småpyssel här hemma. Tänkte sy klart ett par vita vantar i fleece till bebis. Man blir väldigt produktiv och fantasifull som gravid (eller talar jag bara för mig själv nu igen?). Jag har minsann sytt massa saker under den sista månaden. Känns lite som att man vill göra något personligt och fint till den lilla som hon kan ha kvar och titta på senare i livet. Säkerligen imponerar inte ett par vantar i fleece, men det är ju tanken som räknas. Hoppas jag.

Måste också säga att sambon är världens sämsta bloggare. Uppdaterar typ aldrig. Fy skäms, Mr.Pappa!

Fikamys.

#49

Pojkvännen skickade precis ett sms att han ramlade med min cykel. Trampan försvann och han slog i huvudet. Kan vi ha mer otur? Stackarn.

Har varit iväg till bebisens gudmor på fika. Man får ju haffa henne när hon för en gångs skull är i stan. Är det inte USA så är det Italien och snart Linköping. Efter studierna får hon fasiken komma till Örebro och stanna. Där med basta! Amerikanska pojkvännen får faktiskt flytta hit, tycker jag. Bebis behöver sin gudmor!
Var hur som helst jättetrevligt att träffa henne, som alltid.

Ligger nu i sängen, stenad. Massa sammandragningar och en väldig "mensvärk". Känns inte alltför bra. Och jag som behöver tvätta. Typiskt! Får bli imorgon.
Läste på lite om tillväxthämning hos foster (på internet...trots att man inte ska...) och läste att man ska vila så mycket som möjligt samt ligga på vänster sida. Låter som värsta bullshitet, men flödet till moderkakan ska tydligen bättras på och då ska bebis i sin tur öka i vikt. Värt ett försök tycker jag. Hur mycket jag än vill ha ut henne redan nu, så får hon gärna stanna tills hon är färdigbakad iallafall.




50 to go!

Jag glömde ju säga; 50 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum! Wiho. Nedräkningen börjar på allvar.


Barnmorskebesök.

Jaha, och hur gick det idag då, undrar ni. Jo, det ska jag berätta för er. Åt skogen, gick det. Käpprätt åt helsike.

Sist jag var hos barnmorskan hade jag ju hamnat under kurvan, vilket tydligen inte var bra. Idag trodde jag att jag hade växt en massa och att bebis var stor och fin. Tji fick jag. Inte en nedra centimeter hade jag vuxit, på två veckor. Inte konstigt att folk omkring alltid påpekar hur liten jag blir, när jag inte ens växer.
Så, nu har min barnmorska satt in lite återgärder. Jag ska dit nästa vecka och kolla läget igen. Har jag inte vuxit mer än idag så blir jag skickad till specialist mödravården.
Det innebär alltså ett tillväxtultraljud och eventuell inläggning på sjukhus, om jag förstod saken rätt. Inte kul. Jag hatar sjukhus.

Gillar förövrigt hur vissa inom sjukvården lägger orden. De har en tendens att få saker att låta rätt elaka.

Barnmorska 1: Jag tycker din mage har slutat växa så jag hämtar in en annan sköterska så hon får mäta också. Jag kanske gjorde fel eller så...
Barnmorska 2 kommer in och utbrister;
Men vilken liten mage! Vilken vecka är hon i?
BM 1: V.31...
BM 2: så långt? Men guuud...
Jag: Eeh, jag är i v.33 och så liten är den inte... *viskar lite tyst för mig själv* "inte när jag står upp iallafall..."

BM 2 mäter magen och kommenterar inte hur stor/liten den är utan min piercing ligger i hennes fokus:
Du måste ta ut den där. Det kommer se hemskt ut senare i livet. Dessutom får du inte ha den på förlossningen...

Jaha, och mitt barn då? Hur mår hon? Hon kanske också lider av att morsan hennes senare i livet kommer få ett ärr där hennes navelpiercing satt och därmed slutade växa med flit? Ja, så var det säkert. Tack för upplysningen!

Förlåt för min bitterhet. Jag hoppades bara så innerligt på att få skryta med fina mått och höga siffror. Men icke. Här kommer siffrorna iallafall:

Blodtryck: 125/78
Bebis puls: 144 b/m
SF: 26 cm
Blodsocker: 5.6

För att kompensera mitt negativa inlägg får ni en bild på Ronald Mcdonald som bebis. Fråga mig inte varför. Jag har brist på roliga bilder för tillfället.

Guds påhitt.

Men oh vad trött man blir på vissa graviditetskrämpor. Halsbränna. Fy för den jäveln som uppfann skiten. Det går väl an om dagarna, men att vakna om nätterna och känna det som att man brinner inombords är inte så mysigt som man kan tro. Nej, det är hemskt.
Nu har jag dessutom prövat alla tips man kan tänkas få också. Ingen stark mat, massa mjölkprodukter osv. Bullshit säger jag. Ät vad sjutton ni vill, ni kommer ändå lida av det så varför inte bara trycka i er godsaker?

Imorgon ska jag och magen iväg till barnmorskan och visa upp oss. Bevisa att magen visst blivit större. Få tyst på allas kommentarer om att jag är "så HIMLA liten". Jag ska vara uppe på kurvan igen, ja det ska jag.
Hoppas jag. Återstår att se imorgon alltså. Nu; Sängen!

Ps. Grejorna från Ellos behagade komma idag. Inte alla och inte rätt storlek, men de kom ju iallafall. Trevligt!



Vecka 32.


Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten. Från vecka 32 har bebisar som föds för tidigt goda chanser att överleva och frodas. Bebisens hud blir slätare och mjukare med den ökade mängden underhudsfett.

En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.

Om bebisen är en pojke, brukar testiklarna nu vandra ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.

Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten. Försök äta bra också under den sista tiden.

Nu är magen ganska stor
- du kan nog vänta dig ökad uppmärksamhet!

Mina tankar:
Herregud i himmelen vad hon ska växa. Närmare 2 kilo liksom. Nyss var hon ju bara 3,5 cm och gjorde volter runt i magen. Nu kan hon väl knappt suga på tummen utan att slå i något. Stackarn. Trots detta verkar hon inte allt för sugen på att komma ut än. Tur är väl det, kanske. Jag sitter mest och hoppas på att hon ska sjunka ned snart så att jag kan få det lättare att andas. Men det verkar dröja.
Annars går det bra, känns som att magen faktiskt börjat växa igen. Blir lite så "upp till bevis" under nästa barnmorskebesök. Vill komma inom kurvan igen. Hoppas också att folk kan sluta tjata om hur otroligt liten min mage är, det är faktiskt inte så kul att få påpekat för sig 1000 gånger varje dag. Trot eller ej.

Min mage:

Ellos, part 2.

Okej, ni minns säkert mitt utbrott över att kläderna var sena som jag beställde i början av juli? Nu fick jag ett mail om att kläderna har försvunnit på vägen men att de skickar ett nytt paket. Dock har mer än hälften av alla saker sålt slut och de kan därför inte skickas, alls.
Overallen till min nyfödda bebis kommer inte förrän i december, vilket känns skit. Vad ska jag klä min dotter i tills dess? Jag hade ju förlitat mig på att den skulle komma snarast. Resten av alla beställda barnkläder var slutsålda så de kommer inte alls. Usch, jag är så jävla förbannad just nu.
Nu måste jag alltså sätta mig och beställa från någon annan hemsida, alternativt traska upp på stan (vilket i sig är en jävla utmaning varje gång) och köpa skiten.

Nej, aldrig mer Ellos.
Det kan jag lova er! Fy fasen.


Produktiva dagar.

Tänk vad lång tid det tar att återhämta sig i kroppen efter en fysiskt aktiv dag nu mera.
Svärmor var här igår och hjälpte mig fixa det sista i lägenheten innan bebis ploppar ut. Packade upp alla kartongerna, satte upp tavlor och la ut mattor. Blev riktigt bra, om jag får säga det själv. Nu känns det som ett hem!
Måste bara försöka få pli på mannen som kastar sina smutsiga kläder runt lägenheten. Inte okej!
Hur som, det känns idag så det har bara blivit att ligga i soffan, framför Mio min Mio och sytt små strumpor. Hårt liv jag lever.

Att bero på sambon. Han har börjat skriva i sin blogg igen. Vem hade kunnat anat att det skulle ske? Jag har suttit och fipplat med hans design så nu får han faktiskt ta tag i det där med skrivandet på riktigt. Här kan ni läsa och peppa honom:
http://growingupeasy.blogg.se


Bebiskläder

Jag var tvungen att gå igenom vad vi hade i garderoben i storleken 50. Det var inte så mycket som jag hade trott, vilket gjorde mig lite stressad. Men det råder vi snart bot på. Babyshowern är ju snart här, så man får väl önska sig det som är mest akut. Här har ni iallafall vår dotters (hoppas verkligen det är en tös nu...) garderob för den första tiden;



Där hade vi allt.
Dvs; 6 par strumpor, 3 trosor, en tshirt, 3 par byxor, 3 pyjamas, 2 mössor och 3 body's. Måste, måste, måste köpa åtminstånde en tjocktröja. Svärmor ska sticka en också. Sen har vi budat lite på tradera som förhoppningsvis kommer inom kort. Vad tror ni mer vi behöver mer av, som är lite sådär akut?

När vi två blir en.

Snacka om att bebisen i magen känner av stress och när man är ledsen. När jag gråter eller bara är svinförbannad, ja då kör hon igång som en tornado. Som att hon vill visa att hon också är upprörd. Alternativt för att säga åt mig att skärpa mig. Vilket som, så tycker jag det är fascinerande. Att vi är så sammankopplade.

Skulle ha suttit halva dagen med en skolbok under näsan ( bara typ 9 dagar kvar till tenta...) men min kära klasskompis/underbara vän dissade så jag slapp. Eller ja, jag gav mig själv ett litet frikort. Imorgon ska vi nämligen sitta i fyra timmar och bara plöja böcker ihop. Ska försöka tvinga henne att sitta med mig vid fler tillfällen innan det är dags. Man lär sig så mycket mer i grupp.

Hade tänkt gå upp på stan nu i veckan och köpa lite mysiga tyger för att sy ihop lite olika saker till flickan. Hittade en bok på biblioteket med massa roliga mönster till allt ifrån sängmobiler till små skor. Man behövde inte symaskin till någon av dem, vilket passar mig perfekt! Sy för hand kan jag, men så fort den där nedra maskinen kommer in i bilden så blir det bara pannkaka av allt. Så, dottern får handsydda dojor, en leksakstärning och en upptäckarfilt tänkte jag. Så har jag något att lägga energin på när jag håller på att bli tokig för att hon inte kommer ut senare. Perfekt!


Kom igen!

Iiih! Anna är på väg in på förlossning. Nu håller vi alla tummar och tår vi har, hörni! Go, go, go!!!


Helgens bravader.

Vilken helg, vilken helg!
Jag har varit ute om nätterna och ränt så nu är kroppen alldeles mör. Förfest med mina grabbar från gymnasiet i fredags och klassreunion med mellanstadieklassen igår. Jag har visserligen inte kommit hem alltför sent men det tar ändå på krafterna att cykla/springa runt i stan.
Ikväll blir det iallafall förhållandesvis lugnt.


(Helgens preggooutfits. Guuuud, vad svårt det ska vara att hitta några snygga festkläder!)

Har även ägnat helgen åt en hel del tårar och funderingar över hur framtiden ska arta sig. Om jag och pojkvännen verkligen är redo att bo ihop. Om vi är redo att skapa en familj ihop. Tankar som man borde ha tänkt för flera månader sedan.
Jag för min del har väldigt svårt för hela den här "mamma-pappa-barn"-grejen och att leka hemmafru. Jag fullkomligen hatar att städa, diska och tvätta. Uppgifter som jag fått ta på mig utan att på något vis vilja. Jag är ingen sån människa. Dessutom orkar inte min kropp konka runt på tvättkorgar och springa runt med en dammsugare. Därav ser det ut som det gör hemma hos oss just nu. Ingen annan gör ju något åt saken.
Nej usch. Här får det bli ändring, annars tar jag saken i egna händer och gör något drastiskt.

Förlåt för att jag drar med er in i mina problem. Men jag behöver skriva av mig och bloggen är mitt enda ställe. Har ingen handskriven dagbok så då blir det såhär.

Vad tycker ni om nya designen förresten?
Har kämpat hela förmiddagen.


Vecka 31.


Bebisen väger ungefär 1,5 kg nu, ser mer och mer ut som en nyfödd bebis och är ungefär 41 cm lång. Bebisens kropp, armar och ben fortsätter att rundas av i takt med att underhudsfett tillkommer – och de ser äntligen ut att vara i proportion till huvudets storlek.

På grund av trängseln därinne, har du kanske märkt att bebisen inte längre rör sig lika livligt. Men så länge den fortsätter vrida på sig lite, så vet du att allt står väl till. Det kan vara svårt att tro, men bebisen har fortfarande en hel del växande kvar innan den föds – ungefär 900 gram.

Bebisens inre organ fortsätter att utvecklas och mogna och nu kissar den, vilket är bra träning inför livet utanför. Benmärgen har tagit över produktionen av röda blodkroppar från levern.

Du har förmodligen gått upp 1,3-1,8 kg denna månad. Det är helt normalt att gå upp kring 450 g per vecka under sista trimestern, eftersom bebisen går igenom en sista växtspurt inför födseln.

Mina tankar:
Skulle min bebis inte längre röra sig lika livligt? Hon blir ju för sjutton bara galnare och galnare. Knappt en lugn stund. Eller så är hon lugnare, bara att så fort hon rör sig så känner jag det, tusen gånger starkare? Jag går knappast upp dryga halvkilot i veckan heller. Tror faktiskt inte jag har gått upp mer sedan sist jag var hos barnmorskan, ungefär. Verkar som att allting har stannat av.
Däremot märker man att kroppen använder sig extra mycket av vissa ämnen. Jag är törstigare och mer sugen på frukter som innehåller mycket c-vitamin. Även mycket kalcium.
Tur att kroppen fungerar som den ska och berättar vad man har brist av!

Min mage:

Lite lagom sned mage. Ungen ligger nog lite knasigt.

Good girl gone bad.

Idag har bebis en rockdag. Hon puttas och knuffas. Sparkas och slåss. Överallt och ingenstans. Revbenen är helt ömma och det är svårt att hitta en sittställning som fungerar för oss båda. Ingenting lugnar ner henne idag. Känns dessutom rätt dumt att försöka lugna ner ett ofött barn, men som gravid gör man inte alltid helt logiska saker. Och vissa saker brukar faktiskt fungera. Klassisk musik till exempel. Magmassage också.
Men som sagt, inte idag.

Jag borde ju plugga inför skolstartens tenta men det är så sjukt svårt att koncentrera sig. Tankarna ligger liksom på helt andra håll. Ungefär så långt bort från atomer och energiomvanling som man kan komma. Som tur är så det ju bara en kurs kvar och sedan är jag ledig på obestämd framtid. Bara jag och bebis, inga krav, inget plugg.
Oh, kan inte tiden gå snabbare nu?

Dagens craving är förövrigt;


Dvs glass med fruktsallad och kolasås. Yummie!

Ellos, slow as can be.

Nu måste jag få klaga lite. Bara lite. Jag lovar, inget mer efter detta.

Beställde massa, massa saker från Ellos för typ 4 veckor sedan. Jag fick ett mail där det står att de levereras för två veckor sedan. Jag blev lite fundersam nu när avin inte hade tittat ned i brevlådan än så jag kollade med Kolli-ID upp paketet på postens hemsida. Då står det följande; Elektronisk förhandsinformation mottagen.
Jag mailar posten och frågar vad sjutton de menar med detta och får svaret;
"Elektronisk förhandsinformation mottages innebär att transporten är bokad och varorna packade, men den fysiska varan har inte lämnats över för transport."

Gillar att Ellos policy är 3-5 arbetsdagar. Tur att det inte var riktigt brådis med sakerna utan att det mest bara var en massa kläder till oss här hemma.
Förstår bara inte varför det ska ta sådan tid att skicka iväg ett paket. Om de nu redan har paketerat in alla grejorna så borde det väl bara vara att kasta in det i en lastbil och köra iväg det?
Nu vill jag ha mina fina saker.



(ett litet urplock av saker som komma skall)

Barnmorskebesök.

Slutar man någonsin vara lite halvnervös inför dessa rutinkontroller? Jag är så kär i min lilla bebis att jag blir superrädd att hjärtljudet ska ha slutat eller att något annat ska vara fel. Hemska tankar!
Idag gick det hur som helst relativt bra. Urinprovet och blodtrycket såg bra ut. Däremot växer hon lite dåligt. Vi har hela tiden följt den undre kurvan när det kommer till viktuppgång men nu låg vi under den. Vilket tydligen inte är bra. Så nu inleds operation- gain weight. Känns sådär. Jag gillar inte alls att gå upp i vikt, om så bara för graviditeten så är det faktiskt svårt.
Nu ska jag sätta mig själv lite åt sidan och äta för bebis. Hur tråkigt det än är att laga mat... Får blinka lite extra åt sambon.

Dagens mått:
SF-mått: 26 cm (+2 cm)
Puls på bebis: 140 b/m
Blodtryck: 116/65

Nu blir det en tupplur innan jag ska med fina Sofi på födelsedagspresentsjakt.

Rock n rolla

Är det inte typiskt (fast på ett lite trevligt sätt...) att bara för att jag skrev att min lilla flicka lugnat ner sig denna vecka så kör hon igång med festival i magen. Hon har varit igång från tidiga morgon (nåja, halv 11 är tidigt i vårat hem) tills nu. Och hon verkar inte så särskilt sugen på att sluta heller.
Nu sitter jag och håller tummarna för att detta ska hålla i sig, då Annas kommentar om att vilda bebisar i magen blir lugna utanför och vice versa skrämde upp mig lite. Jag vill inte att min förstfödda ska få kolik eller vara en rocknroll-brutta om nätterna.

Skulle gjort en massa saker idag, jag som är så superbra på att planera in saker. Men krafterna räckte enbart till disken, Lost och nu tvättning. Sambon får göra resten. Det vill säga handla och bära upp tvätten. Fixa barnrummets tavlor och städa får bli morgondagens projekt. Det och att börja plugga igen.



Ni får övrigt förlåta mig för bloggtorkan i den andra bloggen. Just nu är det bara bebis som snurrar i mitt huvud och där vill jag faktiskt inte skriva om sånt. Så, som ni säkert har märkt så hittar ni mig här ett tag framöver. Iallafall till skolan drar igång igen.
Och för er som bara läst denna blogg och är sugna på att läsa om mitt liv innan jag blev på tjocken (jag lovar, jag hade ett och det var rätt så jävla spännande...faktiskt) så har ni adressen här;
http://cutebutdeadly.blogg.se


50 orsaker att vara glad över att vara gravid.

1 De där första veckorna, när bara du och den blivande pappan vet hemligheten.

2 Att ha nio månader att planera, fantisera och drömma.

3 Välja mammakläder – det har aldrig tidigare funnits så mycket praktiska, snygga och sexiga alternativ.

4 Du har den perfekta orsaken att skämma bort dig själv – timmar i doftande bad, sköna massager, eller goda krämer att smörja in din växande mage med.

5 Vi har en fantastisk föräldraförsäkring i Sverige, jämfört med andra länder.

6 Du kan gå med i en föräldragrupp och träffa nya vänner

7 För en gångs skull är det meningen att du ska lägga på dig vikt – Moder Natur ger dig klartecken.

8 Om detta är din första bebis, kan du fortsätta njuta av att sova länge på helgerna ännu ett tag.

9 Jättesnygga bröst och med dem en perfekt ursäkt att...

10...köpa nya, snygga BH:ar.

11 Från och med nu kommer det alltid att finnas en viktigare person än du själv i ditt liv.

12 Äntligen kommer du att få något mer än krukväxter och husdjur att pyssla om!

13 Massor av uppmärksamhet från släkt, vänner och din partner.

14 Du kommer kanske att upptäcka, att du fått mer gemensamt med släkt och vänner som redan har barn – grattis, du har fått gratis medlemsskap i föräldraklubben!

15 Att berätta nyheterna för din mamma, pappa, bror, syster, vänner…och se deras reaktioner.

16 Nya färdigheter! Vare sig det handlar om att sticka bebiskläder eller montera ihop en barnsäng, så kommer du att upptäcka att du kan mycket mer än vad du trodde innan.

17 En ny förståelse för din mamma.

18 Ordna barnkammare – jättekul!

19 'Är det där vad jag tror det är – eller har jag bara gaser i magen?': Bebisens första rörelser.

20 Inga som helst samvetskval inför att skicka ut din partner för att köpa curry och chokladglass klockan tio på kvällen.

21 Dina föräldrar letar fram gamla bebissaker; en gammal barnsäng, eller en vagga, som de behållit i alla år – 'utifall att'.

22 Gå på promenader tillsammans med din partner - bra för er, dig och bebisen.

23 Alla konstiga och livliga drömmar som du kan beskriva för dina vänner och skratta åt!

24 Att känna små hälar i underkanten av revbenen och veta, att de hör till någon du snart kommer att få träffa.

25 Att välja bebiskläder, eller kanske bara titta i kataloger och affärer.

26 Skriva en graviditetsdagbok som ditt barn kan läsa i framtiden.

27 Att (med lite hjälp) ta foton av dig själv, leende ovanför din stora mage - roligt att spara och titta på längre fram.

28 Upptäckten av hur många människor det finns i världen som valt att ägna sitt yrkesverksamma liv åt att ge blivande och nyblivna föräldrar stöd - barnmorskor, amningsrådgivare, förlossningsläkare, sjuksköterskor...

29 Att ligga i sängen tillsammans och veta, att ni skapat ett helt nytt liv!

30 Njuta av sådant som kommer att bli svårare att organisera i framtiden - utekvällar, helgresor och romantiska restaurangbesök.

31 Vetskapen om att ditt liv, från och med nu, i stort sett aldrig mer kommer att bli enformigt.

32 Möten med nya människor som har egna berättelser om att vänta och få barn.

33 Kvällar med spekulationer kring namn - ska bebisen heta Oskar, Maximilian, Sara eller Freja?

34 Funderingar på hur bebisen kommer att se ut.

35 Högtflygande drömmar om "min son/dotter popstjärnan/skådespelaren/författaren.."


36 Att titta på din växande mage och föreställa dig att det ligger en liten människa därinne!

37 Att uttyda en mänsklig form på ultraljudsbilden för första gången, ta med dig bilden hem och ha den i fickan eller väskan att titta i smyg på då och då…

38 Den blivande pappans ansiktsuttryck när han ser graviditetstestet visa positivt, begrundar din växande mage, eller känner bebisen röra på sig.

39 Att köpa kramdjur till din bebis - inte någon annans!

40 Att ringa din partner och berätta att startskottet har gått - värkarna har börjat.

41 Att pröva alla övningar som du lärde dig i föräldragruppen och upptäcka, att de faktiskt fungerar.

42 Att ta emot allt stöd du får under förlossningen från din partner/barnmorska/medföljare och veta att du kan lita på dem helt.

43 Att upptäcka precis hur många (och hur grova) svordomar du kan under förlossningsarbetet.

44 Att fatta personliga beslut om smärtlindring och upptäcka att de var helt rätt för just det förlossningsstadiet.

45 Den där otroliga känslan av befrielse och lättnad när jobbet äntligen är gjort.

46 Att titta in i din nyfödda bebis ögon och bli handlöst förälskad.

47 Att se din partner gråta, krama om barnmorskan och vara alldeles utom sig av glädje och lättnad.

48 Att öppna en flaska champagne för att fira, oavsett vilken veckodag och tid på dygnet det är.

49 Berätta nyheterna för släkt och vänner och höra värmen i deras röster när de får veta.

50 Att vakna bredvid den nya bebisen för första gången och tänka "Oj! Det är på riktigt - jag har blivit mamma!"


Min profilbild
RSS 2.0