Det är så fruktansvärt kul att se sig själv i en annan människa. Nora har så mycket från mig. Mina ögon, mina färger, mina långa ben och fingrar, mitt tålamod. Hon är en liten minime. Självklart har hon bara fått mina bra saker (om man bortser från tålamodet, men det har säkert sin charm det med). Underbara unge!

Fångade hennes leende på bild igår. Lite snett och vint men ack så gulligt. Tydligen är det väldigt kul att lyssna på barnvisor och tjockisskämt.