Vad snabbt de utvecklas, de små liven. Nora är mer med nu. Hon tittar på en när man pratar och följer saker med blicken.
Dessutom har hon en väldig personlighet redan nu. Bestämd som satan och noll tålamod (kommer bli underbart att vara hennes förälder i trotsåldern och under tonåren...). Hon gillar att ligga nära, nära och bara lyssna på hjärtslagen (säkert något som alla bebisar älskar). Hon gillar inte känslan av rena blöjor och fyller därför de man just satt på henne på bara någon minut. Varmt och gosigt.

Det är så underbart att se. Att hon faktiskt är en människa och ingen sockersöt docka. En människa som jag har bakat. Galet faktiskt. Helt sjukt att kroppen kan tillverka barn, bara sådär. Genom att ha lite sex. Crazy.
Och jag är bara så jävla glad att jag valde att behålla henne.