Skulle iväg på unga föräldrars föräldragrupp men helt ärligt så orkar jag inte. Jag har bara legat i sängen hela dagen och har faktiskt inga direkta planer på att resa mig. Det går knappt. Så fort jag ställer mig upp får jag massa sammandragningar. De gör inte direkt ont, men det är ju långt ifrån skönt.

Kan knappt bärga mig tills kroppen är min igen. Bara min. Då jag kan börja träna, äta och dricka vad jag vill utan att behöva oroa mig för vad som kan hända. Det ska bli helt jävla underbart!
(jag vet att jag kommer sakna min mage ruskigt mycket också, men vem vet...det kanske kommer senare i livet igen?!)

Nu sparkas det för fullt. Jag som hade tänkt sova. Tji fick jag. Hon kommer bli en nattuggla, min tös. Förhoppningsvis är det lätt att ställa om dygnet sen när graviditetshormonerna är ur kroppen och man kanske är lite piggare. Hoppas hoppas. Annars är det tur för henne att hon har en pappa också. Puh.
Godnatt!