Kolla könet innan förlossningen?

Läste precis en riktigt bra krönika på aftonbladet här. Jag möttes själv av konstiga blickar och taskiga kommentarer angående detta, just för att jag valde att kolla könet. Men Åsa Erlandsson (som skrev krönikan) tog orden ur munnen på mig. Det var redan så mycket överraskningar kring att vara gravid. Allt var nytt. Oavsett könet på mitt barn hade jag ju självklart älskat henne/honom lika mycket, men jag ville veta. Det är så mycket man inte vet ändå. Att det blev en tjej gjorde ju inte direkt så att jag visste precis hur hon skulle se ut eller bete sig. Jag visste bara att hon skulle ha en snippa och kunde kallas "hon" istället för "den".
Sedan är ju aldrig ultraljuden 100% heller. Jag tvivlade in i det sista på att jag skulle få en flicka, även om jag känt på mig det hela tiden. Man vet ju aldrig.



Eller vad säger ni? Varför valde ni att kolla upp könet eller låta bli?

Vi kollade inte kön men jag "visste" också hela tiden att det var en pojke!

Jag vet inte riktigt varför vi inte tog reda på kön för det som du skrev är ju helt sant - det är så många överraskningar under en graviditet ändå... Under vårt rutinultraljud kan jag ju säga att jag var duktigt nyfiken och verkligen ville ta reda på könet bara för att veta men vi hade bestämt på förhand att inte ta reda på nåt! Men på nåt sätt tyckte jag att det var mysigt att genomgå graviditeten ovetandes om kön...

Oj vilket långt svar. Blev nog lite för skrivglad:-P.

Vi kollade upp det just för att sambons sjukdom skulle förasöver till en tjej och att vi skulle vara insatta i det om det nu var så. men det vart men pojk, helt frisk o kry!

Åh, vad mkt bra du tar upp i bloggen! Det här med att kolla upp könet. Det gjorde vi! Jag hade känt på mig att det var en tjej. Folk frågade mig "Varför? Då blir det ju inge kul vid förlossningen" men hallå, "kul", det är en helt ny människa, sin egen, man får träffa. Då kanske inte själva könet är livsviktigt just då ;)



Och det här med amning. Vill du så fixar du det. Jag gick ju från 0 till 100 kan man säga. Det är kämpigt och jag kommer nog inte göra om det ifall mjölken minskar. Men för mig var det värt det. Kunde inte sluta amma, det var så psykiskt, haha. Tyvärr har Joline gått från bröstvägran till nappvägran. Hon vill ligga vid bröstet jämt. Hm, får ta tag i det också någon gång.. Men som sagt, gör som du själv känner. Det var jättemånga som tyckte och tänkte kring min amning, och om jag hade lyssnat på alla skulle jag ha blivit knäpp!



Puh, det här blev långt.. ;)