Tiden försvinner...
Det är helt sjukt vad jag är dålig på att skriva blogg just nu. Jag har noll fantasi och noll tid. Men det är ju ingen ursäkt. Detta är ju en blogg jag skriver för att minnas Noras småbarnstid, och skriver jag ingenting så minns jag ju ingenting. Typ.
Så, skärpning!
Nora är ungefär lika glad som alltid. Lite spralligare och mer rastlös kanske.
Sedan jag började jobba har hon även varit ett plåster på mig varje gång jag är hemma. Det gör ju att jag känner mig som världens sämsta mamma. Men, hon vänjer sig snart och gör hon inte det så blir det ju att jobba dagtid i januari iallafall. Förutsatt att hon får dagisplats då...
Sedan jag började jobba har hon även varit ett plåster på mig varje gång jag är hemma. Det gör ju att jag känner mig som världens sämsta mamma. Men, hon vänjer sig snart och gör hon inte det så blir det ju att jobba dagtid i januari iallafall. Förutsatt att hon får dagisplats då...
Ja, vad mer har hänt?
Jag och Mr.Pappa har börjat i parterapi. Kanske ingenting man skriver ut i en blogg, men inget sådant har ju stoppat mig tidigare. Hur som helst, det fungerar bra! Jag rekommenderar det starkt. Även om man kanske inte har problem i ett förhållande så kan det nog vara skönt att gå dit och lära sig kommunicera och lyssna på varandra.
Jag och Mr.Pappa har börjat i parterapi. Kanske ingenting man skriver ut i en blogg, men inget sådant har ju stoppat mig tidigare. Hur som helst, det fungerar bra! Jag rekommenderar det starkt. Även om man kanske inte har problem i ett förhållande så kan det nog vara skönt att gå dit och lära sig kommunicera och lyssna på varandra.
Vårat mål är ju att bli tillsammans igen, så detta är nog ett bra sätt att komma tillbaka till varandra. Jag tror rätt mycket på det faktiskt, även om jag var skeptisk i början!
Gamla fina Örebro.
Jag blir så trött på Örebro. Inte staden som sådan, utan allt som händer här. Är det inte våldtäktsmän som lurar i parkerna så är det rånare som hoppar på en vid bankomaterna. I helgen hade massor med misshandlar hänt över staden och här sitter jag och vågar knappt gå ut.
Senast i raden var ett knivrån i min tvättstuga. Det ska tilläggas att jag bor i det område med mest barnfamiljer och lugnaste platsen på jorden. Så, nu vågar jag alltså inte tvätta längre.
Tycker det är helt sjukt att man ska behöva ringa efter sällskap i en tvättstuga. Är det inte stört? Att folk är så desperata efter pengar att de hoppar på ensamma tjejer i tvättstugan med kniv?
Nää, vet ni. Nu ska jag googla "sveriges säkraste och lugnaste stad" så ska jag ta mitt pick och pack och flytta dit. Banne mig!
Btw, vad äre för fel på blogg.se som tycker att allt man skriver ska sitta ihop? Blir så sjukt fula inlägg då...
12 månader
Nu kan/gör/gillar/har hon:
* Skickar slängkyssar när man går.
* Står utan stöd men vågar sällan göra det på egen hand.
* Har börjat vägra gröt, om det inte är sylt på den.
* Förstår vissa fraser som: "Hämta nallen!", "Var är Noras mage?" eller "Kom!"
* Har slutat sova middag på eftermiddagen och sover således bara en tupplur per dag.
* Älskar att springa omkring med sin gåvagn.
* Pekar på allt och KRÄVER att man ger det till henne.
* Nynnar på låtar så att man ibland hör vilken låt det är. (90% av tiden är det "Broder Jakob")
* Varit ordentligt sjuk för första gången, med feber, hosta och rinnsnuva.
* Skakar på huvudet om hon inte vill ha något.
* Har fått tre nya tänder.
* Börjar uppskatta "playdates" med jämnåriga bebisar.
Back on track.
Jag förstår att ni är nyfikna på varför vi har flyttat isär, men det är verkligen ingenting dramatiskt alls. Det handlar absolut inte om otrohet iallafall, mer om brutna löften. That's all I'm gonna say!
Vi behöver lite tid ifrån varandra bara.
Nu har jag äntligen fått en dator igen och livet återgår till det vanliga, typ. Som jag har skrivit tidigare så jobbar jag dygnet runt känns det som. Mamma hela dagarna, telefonintervjuare på kvällarna och mamma på nätterna. Det tar lite på krafterna, men jag antar att det är så livet ska vara som småbarnsförälder.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det har hänt så mycket på senaste tiden så jag har glömt bort vad jag har berättat och inte...
Struntsamma, nu är jag tillbaks iallafall!
I'm alive!
Det kommer vara relativt dött här ett par dagar fram över, har nämligen ingen egen dator än. Sitter på Mr. Pappas dator hemma hos svärmor och surfar lite just nu.
Har börjat jobba kvällar, så det känns som att jag knappt har någon tid över till annat längre. Den tiden jag har, den lägger jag ju självfallet på Nora. Men, snart har jag väl vant mig vid mina nya tider och kan då varva ner när jag har några timmar över. Får bli att skaffa sig ett dagsjobb så fort ungen fått dagisplats. Jag vill ha mina kvällar fria för vänner och tvtittande. Jag är nog en typisk svensson på den punkten, 8-16 jobb lockar otroligt just nu...
Jag gör mitt bästa för att hålla mig uppdaterade på era bloggar därute, med hjälp av Bloglovin i mobilen. Sjukt bra sak för en bloggberoende brud som jag! Så, tro inte att jag inte följer er... för det gör jag. Jag kan bara inte kommentera via min skrutttelefon! Men snart så. Dator är på gång, som sagt... det tar bara lite tid att få hem alla delar då de kommer från olika håll.
Ja, det var väl det jag hade tid att skriva ned just nu... vi hörs snart! Puss o kram.
Har börjat jobba kvällar, så det känns som att jag knappt har någon tid över till annat längre. Den tiden jag har, den lägger jag ju självfallet på Nora. Men, snart har jag väl vant mig vid mina nya tider och kan då varva ner när jag har några timmar över. Får bli att skaffa sig ett dagsjobb så fort ungen fått dagisplats. Jag vill ha mina kvällar fria för vänner och tvtittande. Jag är nog en typisk svensson på den punkten, 8-16 jobb lockar otroligt just nu...
Jag gör mitt bästa för att hålla mig uppdaterade på era bloggar därute, med hjälp av Bloglovin i mobilen. Sjukt bra sak för en bloggberoende brud som jag! Så, tro inte att jag inte följer er... för det gör jag. Jag kan bara inte kommentera via min skrutttelefon! Men snart så. Dator är på gång, som sagt... det tar bara lite tid att få hem alla delar då de kommer från olika håll.
Ja, det var väl det jag hade tid att skriva ned just nu... vi hörs snart! Puss o kram.
Tuff dag.
Idag var en sådan dag då man bara skulle fortsatt sova. Inte gått upp alls.
Hela huvudet är fullt med massa värdelösa tankar.
Sambon ska flytta ut och det är självklart skitjobbigt. Jag älskar honom och kommer sakna honom massvis. Men ibland får man liksom ge upp, allt går inte att fixa. Framförallt inte om det kommer till att man inte längre litar på sin partner.
Jag har fått ett jobb också, som jag nu börjar fundera seriöst på att strunta i. Arbetet skulle innebära att jag kan natta min dotter en gång i veckan. Resten av kvällarna skulle jag vara tvungen till att skaffa barnvakt/ låta hennes pappa ta hand om henne. Det känns ju skit! Kvällarna är ju utan tvekan den bästa tiden med mitt hjärta. Vad ska jag göra? Jag behöver ju sannerligen pengar nu när jag blir ensam med henne...
Nej fy, väck mig när det onda försvunnit och när tankarna bara är glada.
Grattis Nora!
Idag har jag haft min dotter i ett år. 365 dagar har jag hållit henne vid liv. Idag skulle jag aldrig klara mig utan henne, vill inte missa en dag av hennes liv. Och ändå har hon bara varit hos oss i ett år. Konstigt hur otroligt mycket kärlek man kan känna för en sådan liten människa. Hjärtat spricker nästan av alla känslor.
Hon är helt fantastisk och jag kommer älska henne för evigt.
Tack för att du finns och blev just min!
1 år sedan klockan 03.35.
Drömmen om ett barn.
Satt och tittade på "Drömmen om ett barn" som gick på trean igår. Herregud, vad tårarna sprutade!
1/5 av alla par har problem att skaffa barn. Av dem är det många som aldrig någonsin kan få barn. Helt vanliga människor som får gå igenom massa skit tillsammans bara för att de inte kan få barn på naturlig väg.
Jag känner mig nästan skyldig. Känns som att jag har tagit något ifrån dem. Att jag kunde få barn fast att jag inte ens planerade det. Fast att jag inte ens ville ha barn, egentligen (innan såklart, nu vill jag ha en hel drös). Varför fick jag men inte de? De paren i programmet skulle ju bli världens bästa föräldrar. Så otroligt orättvist!
Men nu har min dröm om att bli barnmorska alternativt socionom växt sig ännu större. Jag vill kunna hjälpa just sådana här människor. Kunna uppfylla deras allra djupaste dröm. Få se lyckan när man på något vis lyckats ge dem ett barn, även om det kanske inte är ett biologiskt.
Att få jobba på en adoptionsbyrå eller på förlossning/IVF-klinik... det ska jag banne mig göra!
Ja, detta var verkligen ett program som berörde. Se det, om ni har möjlighet! Torsdagar klockan 20.00 på trean.
1 år sedan...
Hade ju massor med saker att skriva men jag glömde av det. Har varit mycket den här veckan. Är ju någon liten som fyller 1 år i helgen, så här har bakats och städats. Sprungit på Ikea har vi också gjort.
Imorgon, för ett år sedan (en torsdag), satte mina värkar igång. Jag hade varit hos lillasyrran och kollat på Robinson och på vägen hem fick jag jätteont. Hoppade ned i badet när jag kommit hem. Fick skäll av grannarna för att jag badade efter klockan 21 (TACK återigen, Öbo/Gud/alla för att vi flyttade därifrån...).
Mer nostalgi på söndag, då hon behagade ploppa ut, för 1 år sedan. 1 år...förstår ni? Helt sjukt!
London, mitt london.
Nu är jag alltså tillbaks i höstigt vackra Sverige. Känns faktiskt riktigt tråkigt, även om det såklart är helt underbart att få träffa min fina dotter och fina sambo igen. Men just att komma hem till Sverige känns väl inte sådär superspännande. Nej, jag har alltid sagt att jag ska flytta till storbrittanien, och tro mig, det ska jag. Nu tar jag tag i saken och börjar planera på riktigt. Bara så ni vet, i framtiden finner ni mig i ett brittiskt hem i närheten av London.
Har massor med minnen från resan, men kan ju inte sitta och skriva ned 4 hela dagar här i bloggen. Blir en liten sammanfattning, bilder och sånt får ni som sagt imorgon.
Onsdag: Kom fram rätt sent så vi ägnade bara kvällen åt att gå på The Troubadour för att se lite liveband. Fruktansvärt bra! Tänker faktiskt lägga in både en länk och en film imorgon. Men det får ni se då.
Fick någon typ av tarmvred efter att ha ätit Ipren så vi fick ägna en stund åt att sitta på akuten på Saint Mary's hospital. Mer om det imorgon också.
Torsdag: Camden, älskade camden. Massa shopping. Oxfordstreet med ännu mer shopping. Puben Flag and lambs på kvällen, en pub från 1600 talet (Stämmer det? tror det var då den byggdes..). Tidig kväll för syster och mig.
Fredag: Portobello road-marknad. Var inte mycket att hänga i julgranen, faktikskt. Naturhistoriska museumet var däremot riktigt häftigt. Därefter blev det mer shopping ( hundgodis på Harrods, den ni!) och lite mys på Southbank.
Lördag: Gick upp 6 och stack till flygplatsen för att åka hem. Trodde Nora skulle hoppa på mig men jag fick ett "hej! *pek på lampan* däääär!"... jaha, tack för den! Jag var iallafall glad att se henne igen! ♥
Har massor med minnen från resan, men kan ju inte sitta och skriva ned 4 hela dagar här i bloggen. Blir en liten sammanfattning, bilder och sånt får ni som sagt imorgon.
Onsdag: Kom fram rätt sent så vi ägnade bara kvällen åt att gå på The Troubadour för att se lite liveband. Fruktansvärt bra! Tänker faktiskt lägga in både en länk och en film imorgon. Men det får ni se då.
Fick någon typ av tarmvred efter att ha ätit Ipren så vi fick ägna en stund åt att sitta på akuten på Saint Mary's hospital. Mer om det imorgon också.
Torsdag: Camden, älskade camden. Massa shopping. Oxfordstreet med ännu mer shopping. Puben Flag and lambs på kvällen, en pub från 1600 talet (Stämmer det? tror det var då den byggdes..). Tidig kväll för syster och mig.
Fredag: Portobello road-marknad. Var inte mycket att hänga i julgranen, faktikskt. Naturhistoriska museumet var däremot riktigt häftigt. Därefter blev det mer shopping ( hundgodis på Harrods, den ni!) och lite mys på Southbank.
Lördag: Gick upp 6 och stack till flygplatsen för att åka hem. Trodde Nora skulle hoppa på mig men jag fick ett "hej! *pek på lampan* däääär!"... jaha, tack för den! Jag var iallafall glad att se henne igen! ♥
Donken!
Klart att jag ska hjälpa min bloggvän, Donken att slå besöksrekord på 2 års dagen.
Denna härliga donna är verkligen en inspirationskälla, på många plan. Hon är fruktansvärt duktig på det hon gör och hon verkar vara en riktigt skön tjej/mamma. Toppen brud helt enkelt!
Så, om du inte redan varit inne på hennes blogg så gå in. 
