Samtal med FK

Jag satt precis i luren med försäkringskassan. Som alla föräldrar vet så är de lite annorlunda att ha och göra med, de som arbetar där. Inte alla indianer i kanoten, så att säga.
FK: Ja, man får ju inte så mycket bostadsbidrag om man är ensamstående utan barn...
Jag: Nehe? Men...jag har ju barn?
FK: jaså? Det står inte här...
Jag: Okej? Ja, det är ju liksom lite därför ni har betalat ut mammapenning till mig i över ett års tid...
FK: Jaha, ja då förstår jag lite bättre det som står... Ska jag skriva att du har ett barn alltså?
Jag: Ja... det skulle ju vara en bra idé.


Ja, ibland undrar man ju hur de över huvudtaget fick jobb.


Nora kör bil.


Fråga får svar.

Fråga från Anonym:
Var du förlossningsrädd när du var gravid? Hur kändes det att föda? Hur gick det med toalett besöken efteråt? Sprack du, om du gjorde det.. gjorde det ont att bli sydd? Hur känns det därnere efteråt, blir man som vanligt mellan bena efter en förlossning? Så rädd för att allt ska hänga eller nåt o kännas äckligt efter :( vill vara som jag alltid varit mellan bena liksom..

Svar:
Jag var livrädd i början. Jag läste tusen bloggar och förlossningsberättelser, vissa hemska, andra vanliga. Det fick mig nog att komma över lite av rädslan. Jag hade liksom läst om det värsta tänkbara. Jag var väl förberedd.
Det gör såklart svinigt ont att föda, men det är en smärta som man kan kontrollera rätt bra. Öva på att andas in genom munnen och ut genom näsan, det kommer hjälpa dig!
Man vet att den bara kommer pågå ett par timmar och att det kommer resultera i ett barn. Det låter klyschigt men det är sant! Man är ruskigt fokuserad på målet så vägen dit känns relativt kort. Nu tog ju jag all smärtlindring som man kunde få och jag förstår inte varför man inte skulle göra det. Varför plågas i onödan? Epiduralen var gudomlig!
Det som gjorde ondast var precis när huvudet ska ut, det svider som tusan.


Jag sprack lite och fick sys. Man blir sprayad med en typ av bedövningsspray så det känner du inte av alls. Dessutom har du förmodligen bebisen på bröstet när du sys, så du tänker inte på något annat.
Att gå på toaletten efteråt känns jättekonstigt. Man har ingen som helst kontroll över musklerna. Jag fick rådet att ställa mig i duschen och böja lite på benen så skulle det gå lättare, det fungerade för mig. Men det tar ett par dagar innan man helt har kontroll igen. Inte så att man kissar på sig eller så, det är bara svårt att veta hur man ska göra. Ett annat tips jag fick, om man sys, är att ställa sig i duschen efter att man har kissat så man inte har sönder stygnen eller så när man torkar sig.


Det tog rätt lång tid innan mina stygn förvann helt. Under den tiden var det väldigt ömt. Inte så att jag inte kunde sitta men det kändes om man rörde. Det tog väl kanske 6 månader innan det kändes helt som vanligt hos mig. Men jag vet att det oftast går snabbare för andra! Blir man sydd så känns det lite "stumt" där man har haft stygnen bara.


Några andra som vill berätta hur det var för er? Alltid bra med fler erfarenheter!

Nora 14 månader

Nu kan/gör/gillar hon:

* Hon går!!
* Skakar på huvudet om man säger "ajaj" eller "nej"
* Äter vissa saker själv.
* Går på pottan 4-5 gånger om dagen.
* Vet var magen är och pekar på sig själv om man säger "Var är Nora?"
* Älskar att bli jagad.
* Håret har äntligen börjat växa!
* Rörelserna till imse vimse spindel, kan hon.
* Låtsas sätta på tvn, borsta håret och sätta på läppstift.
* Blir alldeles förtvivlad när pappa går.
* Trotsar, drar ner allt hon inte får.
* Bockar när man säger tack och när hon får någonting.

Säkert en massa annat också. Men det där var det jag kom på just nu!




Julstöket.

Som vi har bakat och julstökat i helgen. Knäck, isbergschoklad, saffranskolor, saffranslängd, lussekatter, mozartkulor... the list goes on! Värst av allt var att jag fick med mig typ hälften hem. Inte sådär superbra om man vill tappa ett par cm fett innan julen står utanför dörren på riktigt.
Nåväl, någon måste ju äta upp skiten så det kan väl lika så bra bli jag?

Nora har ju tagit sina två första steg, det var visserligen förr-förra fredagen men jag hade inte skrivit någonting om det här. Så det är ju absolut värt att nämna!
Kan också lägga till att det var de två stegen och sedan ingenting mer. Det kommer nog alldeles snart. Hon brås på sin far. Han gick först som 15 månaders knodd, så hon har ju lite marginal att leka med.


Ja, jag har glömt bort allt jag skulle skriva. Alldeles för mycket jobb i skallen idag för att kunna koncentrera mig på någonting annat. Blir nog att hoppa i säng strax.

Ta hand om er!

Helger.

Jag vet att många älskar sina helger. Nästan så att man lever för helgerna. Speciellt om man har familj och barn. Det blir liksom ens tid tillsammans då man kan hitta på en massa skojigheter.
Inte för mig. På helgerna vet jag att jag måste jobba 8 h/dag och att min dotter förmodligen sover när jag kommer hem. Att jag har gått miste om två dagar av hennes liv, per vecka.
Jag hatar mina helger. Avskyr.
Jag önskar så att jag kunde, som "alla andra" föräldrar, jobba heltid under veckorna. Men eftersom att min dotter inte kommer få dagisplats där jag önskar förrän tidigast i augusti nästa år så är det ju inte möjligt. Jag får helt enkelt skita i helgmys i ett år framöver och njuta dubbelt så mycket när det väl är min tur att sitta med lördagsgodis i soffan och mitt barn i knät framför något roligt helgprogram.

Ja, så är det väl att bo själv med ett barn. Man kan inte få allt. Men jag är så lycklig över att jag har henne hela dagarna, innan kvällspassen. Så, egentligen har jag inte så mycket att klaga på.

 



Finaste vaggvisan.


Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.


Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.


Hmmm...
Stort är mörkret nu.
Månen är itu,
men det är natten som gör dagen ljus och mitt ljus är du.
Och denna jord är rund,
finns här ingen annan som kan ge mig sån förtvivlan?
Och som är lika sann.
Du blir rädd för dina skuggor,
alla hot som aldrig når dig.
jag ska sjunga dig ett löfte,
och jag vet att du förstår mig.


Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.


Om du tänker dig den skogsväg,
vi vandrar ibland,
gick vi stigen ner till vattnet.
Din hand är i min hand.
Se så långt där ner i djupet,
på botten av den sjön,
där finns en silverskatt som glimmar,
den är din inatt.
Så slumra in och dröm.


Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Read more: http://artists.letssingit.com/lisa-nilsson-lyrics-handens-fem-fingrar-kg5n8v7#ixzz1eNbu1PgB
LetsSingIt - Your favorite Music Community
Handens fem fingrar- Lisa Nilsson


Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.

Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Stort är mörkret nu.
Månen är itu,
men det är natten som gör dagen ljus och mitt ljus är du.
Och denna jord är rund,
finns här ingen annan som kan ge mig sån förtvivlan?
Och som är lika sann.
Du blir rädd för dina skuggor,
alla hot som aldrig når dig.
jag ska sjunga dig ett löfte,
och jag vet att du förstår mig.

Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Om du tänker dig den skogsväg,
vi vandrar ibland,
gick vi stigen ner till vattnet.
Din hand är i min hand.
Se så långt där ner i djupet,
på botten av den sjön,
där finns en silverskatt som glimmar,
den är din inatt.
Så slumra in och dröm.

Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.


Separationsångest?

Ibland kan jag känna att jag märker av på Nora att hon tagit lite skada av att Mr.Pappa flyttat ut. Varje gång han lämnar av henne så gråter hon hysteriskt i ett par minuter innan hon inser att hon inte får som hon vill (vilket skulle vara att han stannade hos oss såklart).
Nu ikväll hade han henne och skulle lämna av henne när jag slutat jobba. Vi pussade varandra hejdå (jag och Mr.Pappa alltså) och Nora hejade på så det stod härliga till. Vid ett tillfälle pussade hon mig på munnen, tog tag om våra nackar och tryckt ihop våra huvuden så vi kunde pussas igen.

Är det normalt att en ettåring reagerar såhär? Det känns som att hon är för liten för att förstå, egentligen?


Sjukstuga.

De få gånger som någon har bett mig vara frisk långt innan det är dags att göra något specifikt, då har jag alltid blivit akut jättesjuk.
Så även denna gång. Vi skulle iväg och träffa en väldigt sjuk släkting till mig i lördags. Någon som absolut inte får bli sjukare. Så jag fick verkligen inte bli sjuk. Tror ni inte att jag vaknar upp med feber, snor och halsont? Jodå. Ja, så det var bara för mig att köpa ett munskydd. Man måste ju ta vara på de gångerna som man får skjuts och faktiskt kan träffa de gamla i släkten. Man vet aldrig hur lång tid man har dem kvar i livet.

Helgen har försvunnit väldigt snabbt, trots att jag bara har jobbat nu på söndagen. Det blir ju så när man är sjuk och bara sover. Som tur är så har Noras pappa tagit henne så att jag har kunnat kurera mig. Det har faktiskt gått relativt bra.


Jag måste slå ett slag för Kan Jang. Det funkar, ta mig tusan!


Liten var också sjuk. Finns inget goare än hängiga bebisar♥


En stund med Pottan!


Puss!

Hur kommer det sig att bebisar alltid ska pussas när de är som mest nerdregglade? Det slår liksom aldrig fel! (kan dock inte säga att det gör mig mindre lycklig över att få blöt kärlek från min dotter)

Ny barnvagn... igen.

Hur svårt ska det vara att hitta en barnvagn som man faktiskt trivs med och kan tänka sig springa runt med i ett par år? Vi har redan avverkat 3 stycken och vi letar nu efter en fjärde. Den sista vi har haft nu sedan i februari, den har vi varit supernöjda med, men ungen har vuxit ur den. Redan. Så, det är bara att sälja den och leta nytt.
Jag vill ha en Emmaljunga med svängbara framhjul. Man har blivit bortskämd med det under de senaste två vi haft. Det är i princip otänkbart att ha en med fasta hjul. Hur orkar folk bära vagnen vid varje sväng? Nej, det blir det inte. Såg dessutom att det inte direkt skiljde sig i pris på sittvagnarna hos Emmaljunga, om de hade svängbara eller fasta. Så då kan jag lika gärna vara lat.


Någon som har erfarenhet av denna? Emmaljunga Scooter S.


Min potta!

Jag får ofta frågan om min doter lärt sig gå eller stå själv. Jag förstår att folk undrar, men att fråga flera gånger i veckan blir lite irriterande. Nej, hon varken går eller står själv. Men hon har lärt sig tusen andra saker. Det är det ingen som frågar om... så nu tänker jag skryta lite.

- Hon går på potta flera gånger om dagen och gör alltid sina behov där. Jag har inte bytt en bajsblöja på kanske en månad, utan att överdriva. I vissa fall kryper hon självmant till pottan när hon är kissnödig.


- Hon har kunnat hålla sin flaska själv sedan hon bara var ett par månader.


- Hon förstår precis vad man har hörlurar, fjärrkontrollen och mobiltelefoner till.


- Hon håller takten till all musik jag spelar för henne och klappar alltid i takt. Musikalisk redan nu, alltså.



Så, även om hon inte kan stå och gå själv än så är jag förjävla stolt över min unge. Hon är helt otrolig!


Kalla Fakta.

Usch vad förbannad jag blir när jag ser på Kalla Fakta's program om dagis.
Förskolechefen påstår att "vanliga föräldrar" visst lämnar sina småbarn själva i 5 minuter eller längre. Att det skulle vara helt normalt.
Sådana kommentarer gör mig så otroligt förbannad. Vilken normal förälder skulle låta sin 2-åring springa omkring och leka i farliga miljöer alldeles ensam?
Det är ju uppenbart att det är personalbrist på dagis överallt, men då kan han väl säga det istället? Inte rättfärdiga det som har hänt. Det är självklart att det är personalens fel att den lilla pojken ströps i trädet. Det var ju under deras ansvar.
Nu har jag blivit helt nervös. Jättedumt av mig att kolla på programmet, jag vet. Men jag vill verkligen inte ha Nora på dagis innan hon är 3 år, det har jag alltid sagt. Nu är det inte säkert att det är möjligt för oss att ha henne hemma tills dess. Vi ska iallafall försöka få henne att bara gå max 3 timmar om dagen. Kommer bli betydligt mycket lättare när jag pluggar (vilket jag hoppas blir till nästa höst). Ja, vi får se helt enkelt... själva idéen med förskolan lockar mig absolut inte!

Vintertid.

Bara jag som verkligen känner av det här med vintertid+bebis? Inte en superbra kombo... hade gärna haft kvar gamla tiden.
Nora vill nu upp och leka kring sex-snåret. Det vill inte Noras mamma. Nora vill lägga sig innan sju. Det vill inte Noras mamma. Nora vill äta lunch vid tio på morgonen. Det vill inte Noras mamma.


Ja, ni förstår. Det går liksom inte. Så, jag antar att jag kommer ha ett par protest och skrikdagar, men vad gör man? Vi kan ju inte leva kvar i gamla tiden när ingen annan gör det.


Igår var jag ledig. Då gällde det verkligen att ta vara på tiden och göra allt det man vanligtvis hinner med på en vecka. Dvs träffa vänner, ringa alla viktiga samtal och springa runt och lämna viktiga saker överalllt. Jag hann med allt! Fick träffa Karolina och hennes Vendela. Nora kramades och slogs om vartannat.
Ringde ÖBO också och skällde på hantverkaren som gjorde ett uruselt jobb+ lämnade skruvar i hela lägenheten, som Nora ägnade timmar åt att plocka upp och stoppa i munnen... Härliga, di där hantverkarna!


Idag ska jag försöka hinna gå på möte och åka till Ikea och handla in saker som jag glömde köpa när vi flyttade. Lamputtagstjosan och sånt. Kanske kostar på mig en superlunch i deras restaurang också. Vardagslyx!


Tiden försvinner...

Det är helt sjukt vad jag är dålig på att skriva blogg just nu. Jag har noll fantasi och noll tid. Men det är ju ingen ursäkt. Detta är ju en blogg jag skriver för att minnas Noras småbarnstid, och skriver jag ingenting så minns jag ju ingenting. Typ.
Så, skärpning!

Nora är ungefär lika glad som alltid. Lite spralligare och mer rastlös kanske. 
Sedan jag började jobba har hon även varit ett plåster på mig varje gång jag är hemma. Det gör ju att jag känner mig som världens sämsta mamma. Men, hon vänjer sig snart och gör hon inte det så blir det ju att jobba dagtid i januari iallafall. Förutsatt att hon får dagisplats då...

Ja, vad mer har hänt?
Jag och Mr.Pappa har börjat i parterapi. Kanske ingenting man skriver ut i en blogg, men inget sådant har ju stoppat mig tidigare. Hur som helst, det fungerar bra! Jag rekommenderar det starkt. Även om man kanske inte har problem i ett förhållande så kan det nog vara skönt att gå dit och lära sig kommunicera och lyssna på varandra.

Vårat mål är ju att bli tillsammans igen, så detta är nog ett bra sätt att komma tillbaka till varandra. Jag tror rätt mycket på det faktiskt, även om jag var skeptisk i början!



12 månader

Nu kan/gör/gillar/har hon:
* Skickar slängkyssar när man går.
* Står utan stöd men vågar sällan göra det på egen hand.
* Har börjat vägra gröt, om det inte är sylt på den.
* Förstår vissa fraser som: "Hämta nallen!", "Var är Noras mage?" eller "Kom!"
* Har slutat sova middag på eftermiddagen och sover således bara en tupplur per dag.
* Älskar att springa omkring med sin gåvagn.
* Pekar på allt och KRÄVER att man ger det till henne.
* Nynnar på låtar så att man ibland hör vilken låt det är. (90% av tiden är det "Broder Jakob")
* Varit ordentligt sjuk för första gången, med feber, hosta och rinnsnuva.
* Skakar på huvudet om hon inte vill ha något.
* Har fått tre nya tänder.
* Börjar uppskatta "playdates" med jämnåriga bebisar.

Nyare inlägg
Min profilbild
RSS 2.0