Vi har aldrig haft några problem med vår lilla tjej, inte ett enda. Nu däremot har väl någon däruppe bestämt sig för att av den anledningen jävlas med oss.
Så, vi får inte längre sova om nätterna.
Jag vet inte om det är mörkrädsla, hunger, separationsångest eller mardrömmar men nog fan vaknar hon vid 1-2 varje natt och är uppe i över en timme. Oftast vill hon också gå upp vid 5 också.

Vi har försökt med allt. Ge henne en flaska välling, byta blöja, tända lampan, vagga, vyssa, prata med. Ingenting fungerar och jag håller på att bli tokig!

Har ni några tips? Eller kan någon snäll själ tala om för mig att detta kommer gå över om några nätter?
Vi behöver vår sömn.

...hoppade i sängen.

Igår blev en av mina värsta mardrömmar verklighet.
Nora satte en äppelbit i halsen. En riktigt stor en. Jag hörde hur hon kämpade för att svälja ned den, alltmedan jag slår henne i ryggen för att få upp den. Inget händer. Hon börjar få panik, jag får panik. Kör ner handen i halsen på henne. Känner ingenting. Gör det en gång till och får tag på den jäveln. Drar upp den.
Nora börjar skrika.
Lättnad. Ren och skär lycka. Mitt barn lever!
Då börjar blodet spruta ur halsen på henne. Jag ringer svågern (som har bil), sambon och svärmor. Ringer sjukvårdsrådgivningen som säger åt oss att åka in, ifall halsen svullnar igen.
Tar en taxi till akuten, där vi blir skickade till Öron/Näsa/Hals på undersökning.

Visade sig bara vara ett skrapsår (från mina naglar) på halsmandlarna, något som skulle läka inom de närmaste dagarna.

Tro mig när jag säger att det här, utan tvekan, var det värsta jag har varit med om. Jag är så otroligt lycklig att allt gick bra, i slutändan. Mitt älskade, älskade lilla barn, vad jag ska vara försiktig om dig! Mer än någonsin.

Tidigare i veckan hade jag en riktigt vidrig dag tillsammans med min dotter och kattunge.

Dottern sov middag och jag gjorde diverse hemmasysslor under tiden. I sovrummet var det knäpptyst så jag antog ju att hon fortfarande sov. Jag skulle just sätta på mig badkläder när jag insåg att hon faktiskt var vaken. Linserna var inte på så jag såg inte så värst bra, bara att hon var glad som en lärka. Vilket hon alltid är.
När jag skulle till att ta upp henne känner jag en fruktansvärd doft. Först då såg jag; Dottern var helt täckt i bajs. Sängen var täckt. Sängkläderna, gosedjuren och speldosan. ALLT!
Ungen hade själv kastat av sig blöjan och smetat bajs överallt. Smakat på skiten hade hon också gjort.

Det var bara att kasta henne i badkaret, inte mer med det.

Vi hade lite bråttom så jag packade in katten i kattburen (hon följer med oss överallt) för att traska iväg mot "plaskis". På vägen dit känner jag, återigen, doften av skit. Suckar lite för mig själv och undrar om inte ungen är färdigbajsad snart.
Kort därefter inser jag att kattungen bajsat på sig. I buren. Det är bajs överallt. IGEN!!!

Vad fan är oddsen???

Vår tjej har kommit in i den absolut jobbigaste perioden hittills. Hon är relativt lätt att söva för natten men så fort vi öppnar sovrumsdörren för att göra henne sällskap i drömmarnas land så vaknar hon. Hon skriker helt hysteriskt och vägrar ligga ned.

Igår tänkte vi sussa i tid. Det vill säga kring 23. Nora vaknar och håller låda till 1. 2 timmar av gråt, skrik och total sovvägran. Hon verkade inte ha ont, men det är klart man blir orolig. Kändes mer som att hon var svinförbannad och bara vrålade. Jag förstår inte alls.
Såhär har vi haft det de senaste 3-4 nätterna så man är aningens mör nu. Är så trött att jag mår illa, men vad gör man? Finns ju inget annat än att härda ut och försöka hålla humöret uppe.

Har ni varit med om samma sak? Vad gjorde ni för att få di små att somna om?