Bad combo.
Jag har kommit till insikt. Det går knappt att plugga som höggravid. Att sitta flera timmar på en föreläsning, i stenhårda stolar och bara sitta där...det går inte kroppen med på. Varenda liten del av mig värker just nu. Fy! Men banne mig att jag ska fortsätta. Jag trotsar Moder Natur och kör järnet ändå. Pojkvännen får helt enkelt ställa upp som massör de dagar det blir nödvändigt.
Sen kan jag ju kommentera en kommentar jag fick om att jag har snygga bristningar. Nu undrar jag först och främst; Var sitter dessa? och sedan; hur har jag kunnat missa dem?
Min mage har inte en endaste bristning än så länge (peppar, peppar), däremot har jag en minimal på typ 1 cm på höften som knappt syns.
Så, berätta gärna. Så ska jag boka tid hos någon som kan ta bort dem med laser.
Ja, det var allt för idag. Skola 8.15 imorgon så jag borde väl hoppa i säng snarast.
Det var inte jag som kommenterat dina påstådda bristningar men på de senaste mag-bilderna skulle man nästan kunna tro att du har bristningar när man tittar snabbt. Du har ganska synliga blodådror över hela magen och det kanske är de som är misstagna för bristningar. Bara en tanke...
Det var en fin bild :)
Som tur är så gick jag loss i USA...så jag köpte kill och tjej kläder haha! (Ifall att lixom), vilket var smart gjort :)
Jag har smått börjat tänka på förlossningen...är mer inne i att kriga mot illamåendet :(
Ett tips är att visualisera en rutschkana - babyn ska åka från toppen och ner, ja, du vet som när man åker rutschkana? Varje värk är en liten bit ner på kanan, och ett tips: När krystvärkarna väl kommer, be barnmorskan visa dig hur långt det är kvar tills huvudet är ute. Alltså med fingrarna visa dig framför dina ögon. När man ser hur otroligt kort bit det är kvar känns det som "Äh, vad fan, nu är ju ungen snart nere för kanan!" och pushar en att pusha litet, litet extra för att få bort de där sista centimetrarna. (Och ett tips: Ge fan i att skrika. Faktiskt. Man behöver inte det, och smärtan är inget att vara rädd för. Ju mer rädd du är och ju mer du skriker, desto mer energi går åt till annat än den pärs det är att föda barn. Gå in i dig själv istället, som katterna gör. Det tjänar man otroligt mkt på i längden - och för förlossningsupplevelsen!)
