http://www.bloggtrafik.nu/banners/80x15a.jpg Livet som ung mamma till ett mirakel -

Polis, polis potatisgris.

Jag hade inte tänkt att skriva om detta. Vet inte ens om det är lagligt att skriva om polisers tabbar. Men o andra sidan så har vi ju yttrande frihet i sverige så jag väljer att göra det ändå. Om jag får ett samtal av farbror blå så tar jag väl bort inlägget då...

Jag satt för några dagar sedan framför min sambos dator i lugn och ro.
Han hade precis cyklat iväg till jobbet och Nora hade just somnat i vaggan bredvid. Jag hör ytterdörren öppnas och säger någonting i stil med; "Har du glömt något?!" eftersom att jag tror det är Mr.pappa. Till svar får jag ett "Det är polisen, vi har order om husrannsakan i den här lägenheten". What? Vad har vi nu gjort? Eller rättare sagt, vad har sambon gjort?
De springer omkring i lägenheten utan att säga någonting. Kollar alla garderober, balkongen osv. Ber om mitt id-kort för att se så jag inte ljuger om vem jag är. Frågar massa frågor om min sambo. Fortfarande utan att säga vad som har hänt.
Efter en kvart kanske frågar jag varför de är här, vi har ju inte gjort någonting.
Polis: Er lägenhet har blivit utpekad av en källa. Högst upp till höger i detta huset, ett svenskt par. Känner du någon Mohammad?
Jag: Nej, det gör jag inte.
Polis: Så han har aldrig varit i er lägenhet?
Jag: Nej, inte vad jag vet.
Polis: Ehm...okej.... då har vi fått fel uppgifter.

Nehe? Det kunde jag ju inte sätta min högra hand på liksom. En barnfamilj som gömmer kriminella? Jo, det lär ju höra till vanligheterna.
Nu i efterhand är jag förbannad. Då var jag mest bara chockad och rädd.

1. De sprang in utan att plinga på. Jag hade kunnat stå i duschen, haft gäster...vad som helst.
2. De berättar att någon pekar ut min lägenhet och vet att vi är de enda svenskarna i vår uppgång. Vem fan är den personen?
3. Vid husrannsakan känns det väl som att man visar upp ett bevis på att man ska göra just en husrannsakan? Ett papper med underskrift av en åklagare kanske? Nej, ingenting. Man vill ju gärna ha något bevis för att de ska rota omkring i mina personliga tillhörigheter.

Får det gå till såhär?

Min potta!

Hur kan man annat än att bara älska våren? Alldeles lagom varmt, solen lyser, fåglarna kvittrar, blommorna blommar och så vidare. Kärlek. Jag blir nästan lite pirrig i kroppen.

Pottan har börjat försöka ta sig framåt. I väldigt lugn takt, tack och lov. Inte så att man måste springa efter än, men det dröjer nog inte allt för länge.
Det är så härligt att se henne utvecklas. Att veta att jag inte bara har skapat ett friskt barn utan att hon dessutom fungerar precis som hon ska. Att hon kan det hon ska. Att hon utvecklas och blir sin egen.
Hennes personlighet börjar verkligen märkas. Tålamodet finns inte, hon har lätt till skratt och älskar att vara kring människor. Framförallt unga killar. Hon pratar konstant och försöker sig ofta på att sjunga.

Ja, nu går det sannerligen fort framåt. Vad gör hon härnäst tro? Får tänder? Går? Pratar? Vem vet.


Vår!

Jag har så mycket jag vill skriva. Men det är inte saker jag vill prata om i bloggen. Det har ingenting med vare sig sambon eller bebis att göra, så ni behöver inte oroa er.
Men jag är arg. Rasande. Usch.

Hur som helst, till roligare saker. Våren är här och jag njuter till fullo. Påsken var ju helt underbar. Solen var på plats dagarna i ända. Fick dessutom träffa min bästa Clara. Min dotters gudmor, som ni vet. Saknar henne typ jämt. Linköping känns så sjukt långt bort.
Fick med mig ett par superfina bilder från hennes pappas monsterkamera iallafall, som jag tänkte visa er.




Glad påsk, i efterskott!

Vårstädning.

Nu har vi vaktat klart kissemissarna. Tror faktiskt, om jag ska vara ärlig, att katterna hade uppskattat det mer om vi inte hade sovit över. Men min mamma insisterade så, vad gör man?
Nora hade sjukt svårt att sova borta, så det blev några tunga nätter och ännu tyngre dagar.
Ja, det var väl kanske inte det bästa och roligaste vi gjort.

Idag är det långfredag så vi tänkte passa på att städa ut vintern. Tvätta fönster, rensa garderober och göra det alldeles glänsande rent här hemma. Får se hur det går. Avrundar nog kvällen med fläskfilé och bio, bara för att vi har varit så duktiga. När vi städat alltså.


Kattvakt.

Idag tar vi över kattansvaret hemma hos min mor. Hon och hennes karl är nämnligen i Brasilien på bröllopsresa. Så, vi får helt enkelt ta hand om kissarna. Inte helt frivilligt kan jag tillägga. Nu fick jag dessutom höra att de tänkt att vi ska ta med egen tandkräm och mat. Saker man tycker att de kunde fixa om de nu vill att vi ska bo där. Ja, sista gången.

På tal om bröllopet. Vad ger man folk i bröllopspresent? ( ja, de åkte på bröllopsresan innan bröllopet. Konstigt, jag vet).


Tänk vad en liten bokstav kan göra.

Jag: Vi måste köpa sånt påskris.
Sambo: Va? Vad är det?
Jag: Ja, men du vet sånt björkris som man sätter fjädrar o sånt i. Hade ni inte sånt när ni var små?
Sambo: Nej, det hade vi inte. Vet inte ens vad det är...
Jag: Okej, men sånt måste vi ha!
Sambo: Ja, visst. Du kan få hur många grisar du vill i påsk.
Jag: Grisar? Jag vill inte ha några grisar.
Sambo: Men du sa ju det?
Jag: Nej? Jag sa PÅSKRIS. Ris.
Sambo: Jahaaaa... Tänkte väl.

Ibland undrar man ju. Tur att han är min dotters far.



Första natten utan bebis.

Hej bloggtorka!

Jag har varken haft inspiration att skriva eller haft någon direkt lust att göra det heller så, det har varit lite torrt här ett par dagar. Men nu har jag lite att skriva om så nu glöder tangentbordet igen.

Nora sov borta för första gången inatt. Aldrig igen säger jag. Hon hade det säkert skitbra men jag sov knappt en blund. Hemskt var det att vakna och inte höra ett knyst. Ingen bebis som jollrar och sparkar på en. Bara tystnad. Nej, fy!
Men vi hade en riktigt trevlig kväll, jag och Mr.Pappa. Vi var på Sofi's 22års fest och levde rövare. Härligt att komma ut och göra någonting ihop. Det hör inte direkt till vanligheterna. Jättemysig fest med beerpong, cupcakes och massor med Socionomstudenter.

Nu ska jag njuta av en helt oplanerad, solig och varm söndag. Ha det bäst!




Otränad?

Jag tycker att jag springer på gymmet hela tiden. 2-3 gånger i veckan är vi där och svettas. Har tränat sedan i december. Trots detta klarar jag inte av passen som gymmet erbjuder. Mina muskler vägrar efter några minuter.
Beror detta på att jag är otränad eller att passen är alldeles för hårda och svåra?
Varför finns det inte nybörjarnivåer? Jag vill ju. Men jag vill inte sitta hemma med träningsvärk som gör att jag knappt kan bära mitt egna barn.

Usch.

Idag får mannen vara hemma från jobbet. Inte nog med att jag har träningsvärk från helvetet, svärmor har smittat mig med förkyldning också. Så det blir till att ligga i sängen och vila idag. Inte helt hemskt egentligen. Är nog jobbigare för sambon som får roa en svinförbannad bebis.


Whats up with this shit?

Alltså. Jag blir så himla trött och arg på mig själv.
Idag fick jag några timmar ensamtid så jag tog mig en kort promenad. Som de flesta vet så har vi haft en hel del stök i Örebro, mord och sådant. Nu är jag alldeles nojig och kan knappt lämna huset utan sällskap. Jag nästan springer och kollar mig över axeln var femte meter. Går det någon bakom, vem som helst, ja då blir det ju ännu värre. Då börjar jag hyperventilera och ber till Gud. Typ.

Ska vi behöva ha det såhär? Att vi inte ens ska kunna ta en promenad utan dödsångest. Det är sjukt. Kan hända att jag bara skriver om mig själv, vad vet jag. Men JAG tycker detta är sjukt jobbigt och vill ha tillbaks mitt bekymmersfria liv.

Nej, jag är så äckligt sugen på att flytta. Här vill jag inte att mitt barn ska växa upp. Här vill jag inte att någon ska växa upp just nu.


6 månader.

Nu har vi verkligen nått en milstolpe i Noras liv. 6 månader. Ett halvår. Förstår ni? Det är helt galet. Min lilla, lilla bebis är snart ett barn. Kan snart göra massa saker själv. Behöver snart inte mig. Crazy!

Nu kan hon:

- Kan sitta helt själv
- Har lärt sig ta av folk glasögonen. Mycket poppis!
- Börjar få svårare att somna och vaknar oftare om nätterna.
- Följer sina rutiner på pricken under veckorna.
- Äter fyra mål med riktig mat om dagen. Gröt, lunch-burk, fruktpuré till mellis och nattvälling. Lite ersättning däremellan.

Idag har vi haft lite kalas. Såklart. Med tårta och lite presenter. Klart det ska firas, att vi har hållt henne vid liv i ett halvår.


Vårbarn.

Har haft två skitmysiga vårdagar med grillning och promenader i solen. Lätt bästa årtiden att ha bebis på! Man behöver inte trycka ner ungen i overallen men det är inte så varmt att man måste tänka på att smörja in och skydda mot solen. Man kan bara njuta, helt enkelt.
Nästa unge planeras in till någon vår framöver. Där med basta. Ett höst- och ett vårbarn. Det vill jag ha. Sedan kanske en tredje någonstans däremellan. Vi får se.

Att bero på fler ungar.
Jag är verkligen på det klara med att jag vill ha fler. Min sambo vill också ha fler i framtiden. Hur som helst. Jag hade uppdaterat min facebookstatus för några dagar sedan med " Nu har jag bestämt vad nästa unge ska heta" eller något sådant. Detta upprörde massor. Konstigt nog. De tyckte inte jag njöt av det jag hade nu och att jag inte behövde skynda så mycket.
Till saken hör ju att jag verkligen inte skrev någonting om att jag planerade att bli gravid nu. Nej, gud. Det har jag inga som helst planer på. Har ju satt in en spiral av en anledning liksom. Inga knodds på minst 2 år iallafall. Men då, då vet jag vad ungen ska heta. Om det blir en flicka iallafall.

Någon mer som "redan" bestämt sig för fler barn?



Ska inte tråka ut er mer. Nu väntar middag och fredagsmys. (Har faktiskt köpt choklad att smaska på. Men det är en överraskning till Mr.Pappa så säg ingenting!)

Babysång.

Det har varit en fantastisk dag i storstaden. Solen sken och det var riktigt skönt ute. Att ta massor med blodprov+ gynundersökning var väl kanske inte riktigt lika skönt. Men nu är det gjort och provsvaren kommer om några veckor. Bara att vänta.

Babysången igår var typ det bästa vi har gjort. Nora skrattade högt och var så pigg på allt vi gjorde. "Imse, vimse spindel" är utan tvekan den nya favoriten. Alldeles lagom med typ 20 minuters sånglektion en gång i veckan. Det borde man ju kunna klämma in utan att få ångest över att man inte hinner med annat.
Så, det jag egentligen bara ville ha sagt var att; Alla med småknoddar som gillar ljud borde gå på babysång!

En annan cool sak från babysången var att Nora reagerade på sitt namn. "Kör"-ledaren sa "Nora" högt och tydligt när det var tyst i rummet och den enda bebisen som reagerade var just Nora. Riktigt fränt att de redan vet vad de heter. Tycker iallafall jag.



Min stora lilla flicka.

Stockholm.

Ska snart iväg till Stockholm för cellprovtagning. Känns skitnervöst. Håller tummarna för bra resultat. Annars blir det att massproducera bebisar de närmaste åren.

Pottan ska ju med så jag hoppas att hon är på sitt allra bästa humör. Blir en jobbig resa annars!

Berättar om gårdagens babysång när jag kommer hem.


Pottans nya ljud.

Alltså, min dotter är verkligen speciell. Så fort vi åker på grus eller något annat som gör att vagnen skumpar lite så låter hon såhär:



Gör era bebisar det med? Ingenting konstigt egentligen, det låter ju roligt liksom. Men man undrar ju var hon lärt sig det...

Helgen i korthet.

Ursäkta min frånvaro. Men i dimman lyckades jag slå in fel kod till internetet tre gånger, vilket innebar pukkod som jag inte hade. Hur som helst, problem solved.

Fredag: Awesome vinkväll hos Karolina. Supergott tilltugg och härliga tjejer. Kunde liksom inte misslyckas. Blev en tidig hemgång dock. 

Lördag: Vaknade halvbakis men det gick över efter en god lunch hos svärmor. Blev skjutsad till Marieberg för att byta skjuts och åka till Karlskoga. Bodaborg för att vara exakt. Vi hann leka i två timmar och fick ihop hela 5 stämplar. Jag är nöjd. När vi var klara där så blev det party hos Oscar. Det var en fest att minnas. Huruvida det är positivt eller inte, det låter jag vara osagt. Den var speciell. Men jag hade ju mina allra bästa där så det kunde inte blivit dåligt heller.

Söndag: Hade räknat med jordens baksmälla, men icke. Ingenting. Nada. Så, vi packade ner familjen och drog till Eirabadet för att plaska runt lite. Pottan var alldeles lyrisk. Plaskade som en tok. Härligt att se!
Sedan drog jag och Pottan till mamma för att mysa lite. För första gången på grymt länge var hon nöjd i hennes sällskap. Hon skrattade och pratade. Underbart!

Nu: Nora suger i sig stortårn och jag njuter framför nya Greys anatomy-avsnitt. Vi gör det vi gillar mest helt enkelt. Love.

Härlig helg. Blir säkert en härlig vecka med.



Vinkväll.

Helgen är äntligen kommen och jag ska ut och svira. Eller inte ut, men hem till Karolina. Dricka lite vin. Snacka lite skit. Mysa en massa. Kommer bli kanon.

Hade tänkt skriva ett långt inlägg men jag har glömt om vad. Så, jag suger på den karamellen lite till så hörs vi imorgon. Deal? Okej, ha en bra fredagskväll nu!

Min profilbild
RSS 2.0