Pratade med min mor och syster på väg till mormor. Om att alla hanterar sorg så olika. 
Jag gråter inte när jag är ledsen "på riktigt". Har jag en riktig anledning till att storböla, ja då lyser tårarna med sin frånvaro. Då blir jag bara tom och nere. Kan verka förbannad och låter det gå ut över andra på det viset istället. 

Serier/filmer, fina låtar, när lillasystern uppträdde i skolan, när Liten gör framsteg... ja, då sprutar tårarna.