Bildbomb- Jul 2011.
Strålande Jul.
Nu var julen över för denna gången. Gissa vem som hade mest klappar att öppna? Inte helt otippat drunknade dottern i klappar. Hon måste varit riktigt snäll i år.
Alltifrån leksakskök till stickade koftor. Hon har nu allt och ännu mer. Finns verkligen ingenting jag kan komma på att tösen behöver längre. Känns skönt!
Själv fick jag också massa fina presenter. Allt jag önskade låg inslaget i fina presentpapper. Tack alla♥
Bilder från julafton kommer upp ikväll när jag har suttit och sorterat ut vilka som är sevärda. Kan till och med tänkas bli en liten film!
Tills dess får ni nöja er med en bild på mig och Nora från förra julen. Liten plutteNora.
Sista julshoppingen.
Jag lyssnade på er och köpte den svarta. Jag är supernöjd. Vagnen är helt perfekt! Känns som att putta på luft när man är ute och rullar. Så, funderar ni över vilken sittvagn ni ska köpa, Emmaljunga Scooter S is the answer.
Nu har jag äntligen fått min efterlängtade semester på 6 dagar. Har visserligen massa saker att hinna med, men jag tänker ändå njuta och vara med Nora 24/7. Vi börjar semestern med att dra till Örebros största köpcentrum (Marieberg) och shoppa, såhär 2 dagar innan julafton. Tänkte att det borde vara varmt och trångt där så då passar vi på. En liten avvikare till Ikea för att verkligen få en överdos av människor.
Nej, nu ska jag packa ner bebis i vagn och dra mot bussen. Vi ses senare!
Beslutsångest.
Beslutsångest? Jo, jag tackar. Vilken färg?
Samtal med FK
Jag satt precis i luren med försäkringskassan. Som alla föräldrar vet så är de lite annorlunda att ha och göra med, de som arbetar där. Inte alla indianer i kanoten, så att säga.
FK: Ja, man får ju inte så mycket bostadsbidrag om man är ensamstående utan barn...
Jag: Nehe? Men...jag har ju barn?
FK: jaså? Det står inte här...
Jag: Okej? Ja, det är ju liksom lite därför ni har betalat ut mammapenning till mig i över ett års tid...
FK: Jaha, ja då förstår jag lite bättre det som står... Ska jag skriva att du har ett barn alltså?
Jag: Ja... det skulle ju vara en bra idé.
Jag: Ja... det skulle ju vara en bra idé.
Ja, ibland undrar man ju hur de över huvudtaget fick jobb.
Nora kör bil.
Fråga får svar.
Fråga från Anonym:
Var du förlossningsrädd när du var gravid? Hur kändes det att föda? Hur gick det med toalett besöken efteråt? Sprack du, om du gjorde det.. gjorde det ont att bli sydd? Hur känns det därnere efteråt, blir man som vanligt mellan bena efter en förlossning? Så rädd för att allt ska hänga eller nåt o kännas äckligt efter :( vill vara som jag alltid varit mellan bena liksom..
Svar:
Jag var livrädd i början. Jag läste tusen bloggar och förlossningsberättelser, vissa hemska, andra vanliga. Det fick mig nog att komma över lite av rädslan. Jag hade liksom läst om det värsta tänkbara. Jag var väl förberedd.
Det gör såklart svinigt ont att föda, men det är en smärta som man kan kontrollera rätt bra. Öva på att andas in genom munnen och ut genom näsan, det kommer hjälpa dig!
Man vet att den bara kommer pågå ett par timmar och att det kommer resultera i ett barn. Det låter klyschigt men det är sant! Man är ruskigt fokuserad på målet så vägen dit känns relativt kort. Nu tog ju jag all smärtlindring som man kunde få och jag förstår inte varför man inte skulle göra det. Varför plågas i onödan? Epiduralen var gudomlig!
Det som gjorde ondast var precis när huvudet ska ut, det svider som tusan.
Jag sprack lite och fick sys. Man blir sprayad med en typ av bedövningsspray så det känner du inte av alls. Dessutom har du förmodligen bebisen på bröstet när du sys, så du tänker inte på något annat.
Att gå på toaletten efteråt känns jättekonstigt. Man har ingen som helst kontroll över musklerna. Jag fick rådet att ställa mig i duschen och böja lite på benen så skulle det gå lättare, det fungerade för mig. Men det tar ett par dagar innan man helt har kontroll igen. Inte så att man kissar på sig eller så, det är bara svårt att veta hur man ska göra. Ett annat tips jag fick, om man sys, är att ställa sig i duschen efter att man har kissat så man inte har sönder stygnen eller så när man torkar sig.
Det tog rätt lång tid innan mina stygn förvann helt. Under den tiden var det väldigt ömt. Inte så att jag inte kunde sitta men det kändes om man rörde. Det tog väl kanske 6 månader innan det kändes helt som vanligt hos mig. Men jag vet att det oftast går snabbare för andra! Blir man sydd så känns det lite "stumt" där man har haft stygnen bara.
Några andra som vill berätta hur det var för er? Alltid bra med fler erfarenheter!
Nora 14 månader
Nu kan/gör/gillar hon:
* Hon går!!
* Skakar på huvudet om man säger "ajaj" eller "nej"
* Äter vissa saker själv.
* Går på pottan 4-5 gånger om dagen.
* Vet var magen är och pekar på sig själv om man säger "Var är Nora?"
* Älskar att bli jagad.
* Håret har äntligen börjat växa!
* Rörelserna till imse vimse spindel, kan hon.
* Låtsas sätta på tvn, borsta håret och sätta på läppstift.
* Blir alldeles förtvivlad när pappa går.
* Hon går!!
* Skakar på huvudet om man säger "ajaj" eller "nej"
* Äter vissa saker själv.
* Går på pottan 4-5 gånger om dagen.
* Vet var magen är och pekar på sig själv om man säger "Var är Nora?"
* Älskar att bli jagad.
* Håret har äntligen börjat växa!
* Rörelserna till imse vimse spindel, kan hon.
* Låtsas sätta på tvn, borsta håret och sätta på läppstift.
* Blir alldeles förtvivlad när pappa går.
* Trotsar, drar ner allt hon inte får.
* Bockar när man säger tack och när hon får någonting.
Säkert en massa annat också. Men det där var det jag kom på just nu!
Julklappsköp.
Jag är världens sämsta bloggare. Det är nästan så att jag inte borde få ha en blogg.
Jag sitter just nu på jobbet med noll inspiration och ork. Jag vill bara hem till min säng och min bebis. Inte sitta här och häcka hela dagen/kvällen. Ovärt! Inte pengarna då, men tiden innanför jobbets väggar...
Tur att julen närmar sig med stormsteg, och semestern med den!
Jag har nästan köpt klart alla julklappar. Bara minsta lillasystern och pappa kvar. Tror minsann att jag kommer köpa något mer blinkande, pipande, glittrande till dottern också. Älskar att se henne bli glad över materiella saker! (Fast att det i slutändan ändå är jag som sitter där (ensam) och trycker på knapparna medan hon är i fullfärd att ta sönder fönsterlampor eller dylik).
Nåväl, två veckor kvar så jag har tid att klura ut vad farsgubben och lillsyrran ska få. 
Gud vad hon har växt! Just gotta say...
Julstöket.
Som vi har bakat och julstökat i helgen. Knäck, isbergschoklad, saffranskolor, saffranslängd, lussekatter, mozartkulor... the list goes on! Värst av allt var att jag fick med mig typ hälften hem. Inte sådär superbra om man vill tappa ett par cm fett innan julen står utanför dörren på riktigt.
Nåväl, någon måste ju äta upp skiten så det kan väl lika så bra bli jag?
Nora har ju tagit sina två första steg, det var visserligen förr-förra fredagen men jag hade inte skrivit någonting om det här. Så det är ju absolut värt att nämna!
Kan också lägga till att det var de två stegen och sedan ingenting mer. Det kommer nog alldeles snart. Hon brås på sin far. Han gick först som 15 månaders knodd, så hon har ju lite marginal att leka med.
Kan också lägga till att det var de två stegen och sedan ingenting mer. Det kommer nog alldeles snart. Hon brås på sin far. Han gick först som 15 månaders knodd, så hon har ju lite marginal att leka med.
Ja, jag har glömt bort allt jag skulle skriva. Alldeles för mycket jobb i skallen idag för att kunna koncentrera mig på någonting annat. Blir nog att hoppa i säng strax.
Ta hand om er!
