Hur kan man annat än att bara älska våren? Alldeles lagom varmt, solen lyser, fåglarna kvittrar, blommorna blommar och så vidare. Kärlek. Jag blir nästan lite pirrig i kroppen.

Pottan har börjat försöka ta sig framåt. I väldigt lugn takt, tack och lov. Inte så att man måste springa efter än, men det dröjer nog inte allt för länge.
Det är så härligt att se henne utvecklas. Att veta att jag inte bara har skapat ett friskt barn utan att hon dessutom fungerar precis som hon ska. Att hon kan det hon ska. Att hon utvecklas och blir sin egen.
Hennes personlighet börjar verkligen märkas. Tålamodet finns inte, hon har lätt till skratt och älskar att vara kring människor. Framförallt unga killar. Hon pratar konstant och försöker sig ofta på att sjunga.

Ja, nu går det sannerligen fort framåt. Vad gör hon härnäst tro? Får tänder? Går? Pratar? Vem vet.