Hej igen.

Jag velar lite fram och tillbaka över huruvida jag ska återuppta bloggandet eller låta det fortsätta ligga på hyllan. Det vore såklart väldigt roligt för min dotter att läsa i framtiden, men det tar ju en väldans massa tid också. Kanske att man skulle ta och skriva enbart när något speciellt har hänt?! 
Ja, vi får se hur jag gör. 

Sedan jag skrev sist har väldigt mycket hänt och ändrats i mitt liv och i mitt hem. Jag har gått och blivit sambo med en helt fantastisk människa som jag älskar väldigt högt. Det går hittills jättebra! 
Dottern spenderar tre dagar i sträck hos mig och sin far. Det funkar också kanon, även om det självklart är väldigt jobbigt att vara borta från henne så långa perioder när hon fortfarande är så liten. Men det kändes som den smidigaste och lugnaste lösningen. På så vis hinner man ladda upp för massa bus och lek också. 

Med Nora har det också hänt massor, såklart. Hon pratar och tjatar om allt möjligt nu för tiden. Även om hon kanske inte är så bra på att bygga meningar än så gör hon sig för det mesta förstådd. 
Hon är utseendemässigt fortfarande mest lik sin far men i humör och personlighet är hon en kopia av mig. Jag kan berätta lite mer om det en annan dag :) 

 

Nora 2 år.

Idag fyller vår skönhet två år. 
 
För två år sedan hade jag alltså precis fött barn. Precis blivit mamma. 
Nu, två år senare, har jag alltså hållit henne vid liv och format henne till en egen person (jag ska inte ta åt mig all cred, vi är många som hjälpts åt). Hon är så fantastisk på alla sätt och vis. Vet precis hur hon vill ha allt. En bestämd tjej. Hon tar för sig i lekar men bjuder alltid in andra barn att vara med. Hon är omtänksam och givmild. Hon vaknar alltid med ett leende som smittar av sig till oss andra. 
 
Ja, att säga att jag är sjukt stolt över henne är en underdrift. Hon är verkligen det bästa vi gjort!
 
Grattis mitt hjärta!♥
 

Vab-dag.

Nora har gått på dagis i nästan 2, 5 vecka nu. Eller ja, hon gick 15 timmars veckor i två veckor och denna vecka skulle vara heltidsvecka. Ja, skulle. De ringde mig igår (andra dagen på dagis) efter en timme på jobbet och bad mig hämta henne då hon fått ögoninflammation. Snorig och hostig var hon också. Så det var ju en fantastisk start på dagisterminen! 
 
Hur som helst. Hon växer så snabbt just nu, utvecklas i ultraspeed. Kom på en del saker hon börjat med nu när jag vabbar med henne.
 
- Hon ska städa hela tiden. Vi duschade ihop, hon satt i baljan. Jag gav henne en ren disksvamp som hon fick leka med och hon börjar direkt skura av kaklet i duschen. 
- Vi ska "läsa" böcker (Läs: titta i) och hon ska peka ut kroppsdelar och härma ljud. 
- Hon härmar allt jag gör. Smörjer jag in ansiktet, så ska hon smörja in ansiktet. Sätter jag på mig skor så sätter hon på sig skor, ja ni fattar. 
- Hennes gosedjur (framförallt hunden) ska göra allt som Nora gör. Gunga, ha kläder, byta blöja, äta mat. 
 

Hejhopp!

Förlåt min frånvaro (för typ 100:ade gången) men jag har varken haft tid eller något direkt att skriva om i denna bloggen. Nora växer och frodas. Det finns liksom inte så mycket att berätta. 
 
Slänger in en liten video istället: 
 
 
Kan visserligen berätta att jag kommer vara med i P4's Boulevard-program imorgon klockan 10.30. Ska vara med i en "föräldrarpanel" som varje vecka kommer diskutera olika ämnen. 

Lekstuga.

Här har det varit fullt upp, minsann. Besök, träning, resa till Sthlm and so on... därav brist på tid till bloggandet. 

Hur som helst. Liten har blivit så stor på senaste. Hon sitter och leker, på riktigt. Härmar scener ur Pippi-filmerna hela tiden. Sjunger "sjörövar-Fabbe" när hon är i lekparken och styr skeppet. Drar fram en handduk och låtsas att hon tjurfäktas. Inspekterar öronen som Annica i Pippi. Ja, en riktig härmapa är hon. 

Jag hade besök hela helgen och träffade därför knappt min dotter. I tisdags när hon kom hem så hade hon lärt sig gurgla. Och säga farfar. Och bytt namn på favoritgosedjuret. Jag hinner inte med längre...






Kvällsbus!



God natt min skatt!♥

Update.

Jag trodde i mitt stilla sinne att jag hade valt en slapp universitetskurs när jag kom på "Harry Potter och hans värld". Ha ha ha. Slappa universitetskurser finns inte.
Så, nu sitter jag och plöjer igenom kurslitteraturböcker för att skriva en uppsats på 10 sidor till på fredag. På fredag ska även en hemtenta in. Så, wish me good luck!

Annars då? 
Hade med min dottern på kalas hos Tåta (morfar) igår. Hon var lyrisk över alla smarrigheter de hade dukat upp. Om det är något min dotter är speciellt bra på så är det att äta. Den där ungen stoppar i sig precis vad som helst som att det vore det godaste hon ätit. Oftast följt av ett "woooow". Det känns ju bra att hon har en stor passion i livet, utöver kärleken till sin far. En riktig pappagris det där!

Jag tog inga bilder på kakmonstret, så ni får nöja er med en bild av tårtan, innan vi högg in. 



Det ska börjas i tid.

Jag har tjatat om att Nora bara liknar sin pappa, både till utseende och personlighet. Hon har liksom inte direkt visat att hon ärvt någonting alls direkt från mig. Men nu...äntligen kommer det!

Trotset.
Humörsväningarna. Ilskan. Det dåliga tålamodet.

Ja, jag är glad för det lilla.
Men jag måste ju erkänna att jag helst håller mig på ett par kilometers avstånd just för stunden. 

Satte mig och googlade (my greatest love!) på det här med trots och ja, det verkar ju vara en underbar period. Sannerligen. Enligt en tråd ska man "välkomna trotset med öppna armar", det ska vara tiden då barnen blir självständiga. Och för de flesta går den perioden över. För de flesta. Men inte för alla? 
Stod även såhär: Just temperament går ofta i arv, så en temperamentsfull tonåring har ofta temperamentsfulla föräldrar, och kanske temperamentsfulla syskon.

Hahaha, som Mr. Pappa ska ångra att han skaffade barn med just mig. 

Hur som helst, några konkreta tips på hur och vad man ska göra fanns ju inte. (så vida man inte klickar sig in på familjeliv.se, men där fick jag bara tipset att man skulle viska när barnet skrek...way to go!) Så vi får väl bara härda ut och andas ett par gånger extra medan Nora "utvecklas till en egen individ". 



Tekniknörden.

Jag har tänkt uppdatera bloggen så många gånger, men den där jäkla appen på mobilen fungerar ju aldrig...Och nu har jag ju självklart glömt alla grejer jag skulle berätta.

Anyways, med ett barn i familjen finns det alltid nya saker att tala om.

Min dotter kommer garanterat bli tekniknörd när hon blir "stor". Hon vet precis hur man ska klicka sig omkring på iphonen för att få fram röststyrning, i vilket hål på datorn som hörlurarna ska in och hur man byter dvdskiva i spelaren. Hon är inte ens två år fyllda. Detta bådar gott.
Kanske är tur att hon har två unga föräldrar som förhoppningsvis kommer vara rätt så med i svängarna när det kommer ny teknik på marknaden.



Varför sova när man kan leka?



Det är i just sådana här stunder som jag vet att jag har världens goaste unge. Kärlek♥

Noras språkspurt.

Nora har varit lite seg på att börja prata, alltså med riktiga ord. Att få fram ljud har hon ju alltid varit bra på. Istället för att säga hund så har hon skällt som en. Lite så. Men nu, nu har hon börjat spotta ut nya ord. Ett nytt för varje dag, ungefär.

Dessa ord är de som vi förstår och som hon ständigt upprepar:

"Bapp"- Napp
"Pippi"- Fågel och Pippi
"Duta"- Sluta
"Mimil"- Emil (i Lönneberga)
"Kååål"- Skål
"Dådi"- Leksakshunden
"Tatt"- Tack
"Tåta"- Morfar
"Ia"- Maria
"Kocka"- Klocka
"Kokå"- Jakob
"Gocka"- Docka
"Babaj"- Bye bye!
"Hejå"- Hejdå


Och detta är vad hon härmar:

Bilen
Cykeln
Hunden
Björnen
Hönan
Katten
Ssshh-ar när man ska vara tyst
Snarkningar


Babykonsert.

Min vän har spelat bas i ett riktigt bra band under ett tag nu och varje gång de har konsert så har jag missat. Men på marknadsafton passade jag minsann på att ta med mig både Nora och hennes farmor på lite härlig musik! 

Nora kommer garanterat bli en groupie i framtiden, det är ett som är säkert!

Smash into pieces heter förövrigt bandet, riktigt bra!

Jag lever, jag lovar.

Snart, snart, snart har jag semester och då ska jag bättra mig. Nu är det mer än full rulle här. Men jag bjussar på en liten film så länge.
Nora har förmodligen tittat lite för mycket på sin far, mor och farmor när vi badar/duschar. 



En liten update.

Jag har verkligen ingenting att skriva om längre. Förr hade jag ju en liten bok med bloggidéer. Var tog allt vägen?
Nu rullar ju livet bara på i ett ekorrhjul. Jobb, Nora, sömn. Runt, runt. Livet står lite på pause.

Men Nora utvecklas och växer fortfarande, såklart. Hon bubblar och pratar. Växer så det knakar. Trotsar som aldrig förr men är ändå det mest underbaraste och finaste jag vet.
Lite nya ord i hennes vokabulär är: Wow, daddy, klocka, klar, Mica, mamo (farmor) och aj.
Nu börjar vi förstå lite mer vad hon vill, vilket såklart gör vardagen mycket lättare.
Varje gång hon kissat på pottan, om jag inte varit med henne in, så ropar hon "klaaaaaa" från toaletten. Underbara lilla barn!

Jag ska bli bättre på att skriva. Efter nästa vecka har jag inte längre något jobb (vad jag vet) så då har jag all tid i världen att sitta här och knappa ner allt om mitt arbetslösa liv! (Woho...)



Girig vill ha mer!

Jag har en girig och envis brud här hemma. Varför nöja sig med en nalle när man kan ha fyra?



Dagisplats!

Äntligen, äntligen, äntligen. Nu vet vi var vår dotter kommer hålla hus i höst. Efter att ha levt i ovisshet sedan förra våren.
Vi hade bara ett dagis vi kunde tänka oss, i bostadsområdet vi bor i nu. Vi har visserligen pratat om föräldrarkooperativ, men det ligger en bit bort.

Jag ringde imorse och kollade om någon plats blivit ledig. Icke sa nicke. Fanns ingenting. Jag ringde ett annat dagis, ett föräldrarkooperativ som vi kollat upp lite, de hade plats. Mr.Pappa ringer för att säga att vi tar ett annat dagis istället, men då hade det första dagiset helt plötsligt fått en ledig plats, typ 20 minuter efter att jag pratat med dem.
Så, det var bara att tacka ja till platsen vi ville ha från början och be om ursäkt till föräldrarkooperativet.
Hur tur har vi, på en skala?

Så jävla nöjd!!



Här kommer alltså min dotter springa omkring i höst. Yay!


BVC-besök.

I veckan var vi på BVC på en rutinkoll. Tjejen har vuxit och utvecklats precis som hon ska. 
Läkaren var fascinerad över hur mycket Nora pratar och bubblar. Däremot var det tydligen inte helt okej att dottern inte förstod att de tre klossarna hon fick i handen skulle staplas på bordet framför, inte läggas på rad. Lite larvigt att ens kommentera det, kan jag tycka. Vi sitter inte direkt och leker med klossar hemma, men det lär vi väl få börja med nu...

Växt hade hon gjort, ja. 

Längd:
Födsel: 52 cm
1 år: 75 cm
1,5 år: 82,5 cm

Vikt:
Födsel: 3,6 kg
1 år: 9,6
1,5 år: 12,2 kg





Min profilbild
RSS 2.0