Baddags.
Alltså, hur får man bebisar att uppskatta vatten och bad? Vi har prövat liiite varmare vatten, att bada ihop med pappa, att ligga med en blöt handduk i vattnet men ingenting fungerar. Inget alls. Hon blir jätteledsen och tycker det är det läskigaste som finns. Varför?
Vad ska vi göra?
Vad ska vi göra?
3 veckor.
Tänka sig, idag är det precis 3 veckor sedan jag låg på förlossningen och hade klämt ut min flicka. Det känns både som igår och som flera år sedan.
Hur som helst. Grattis mitt älskade barn. Du är det finaste jag har och någonsin kommer få.
Hur som helst. Grattis mitt älskade barn. Du är det finaste jag har och någonsin kommer få.
BVCbesök.
Första besöket på BVC avklarat. Nora skötte sig exemplarisk. Min lilla flicka börjar bli stor!
Vikt:
Vid födsel: 3590 g
Idag: 3800 g
Längd:
Vid födsel: 52 cm
Idag: 54 cm
Huvudomfång:
Vid födsel: 34 cm
Idag: 36,5 cm
Vikt:
Vid födsel: 3590 g
Idag: 3800 g
Längd:
Vid födsel: 52 cm
Idag: 54 cm
Huvudomfång:
Vid födsel: 34 cm
Idag: 36,5 cm
Ekonomin som ung förälder.
Eftersom att jag har pluggat sedan jag tog studenten så har jag inte arbetat ihop någon SGI (ersättning som baseras på årsinkomsten), vilket innebär att jag får ut 180 kronor om dagen, vilka jag måste skatta på. Detta innebär att jag får ut drygt 4000 kronor i månaden, exklusive barnbidraget på 1050.
Jag har tur som har en sambo som arbetar heltid och därmed försörjer både mig och Nora. Annars hade vi aldrig någonsin fått det att gå ihop utan Soc.
Att skaffa barn är riktigt dyrt. Detta var något som tog mig totalt på sängen. Jag hade ingen aning. Barnvagnar, bilbarnstolar, kläder, spjälsäng osv är kanondyrt. Blivande föräldrar är den lättaste gruppen människor att lura av pengar. Om en försäljare bara yppar orden "säkerhet" så köper vi vad som helst. Vi köpte visserligen en hel del begagnat, men det slutade ändå i en summa klart över 20.000 kr innan hon ens var född.
Efter födelsen kommer man på tusen saker som man behöver och då går det åt ännu mer pengar, som man egentligen inte har.
Det är en himla tur att en graviditet håller i sig (för det mesta) i över 9 månader. Man har alltså lite tid att både spara ihop en buffert och sprida ut kostnaderna på.
Jag har tur som har en sambo som arbetar heltid och därmed försörjer både mig och Nora. Annars hade vi aldrig någonsin fått det att gå ihop utan Soc.
Att skaffa barn är riktigt dyrt. Detta var något som tog mig totalt på sängen. Jag hade ingen aning. Barnvagnar, bilbarnstolar, kläder, spjälsäng osv är kanondyrt. Blivande föräldrar är den lättaste gruppen människor att lura av pengar. Om en försäljare bara yppar orden "säkerhet" så köper vi vad som helst. Vi köpte visserligen en hel del begagnat, men det slutade ändå i en summa klart över 20.000 kr innan hon ens var född.
Efter födelsen kommer man på tusen saker som man behöver och då går det åt ännu mer pengar, som man egentligen inte har.
Det är en himla tur att en graviditet håller i sig (för det mesta) i över 9 månader. Man har alltså lite tid att både spara ihop en buffert och sprida ut kostnaderna på.
5års jubileum.
Idag är det 5 år sedan jag förlorade oskulden, för er som känner er intresserade. Lite roligt tycker jag! Borde nästan ha firats med något smarrigt. Får ta det i efterskott imorgon.
Försäkringskassan.
Hur ska man hinna saker när man är mammaledig till en pytteliten skrikbebis? Att tvätta, laga mat, städa fungerar liksom inte. Min tjej kan verkligen inte ligga själv, än mindre nu när hon är lite halvsjuk också. Så tiden räcker inte till, eller...jag räcker inte till. Hur hinner ni?
Får väl fixa allting på fredag då pojkvännen slutar "tidigt".
Jag har hört så mycket olika, så jag frågar er istället. Ni är ju vettiga människor. Hur länge ska stygnen sitta kvar? Inte för att de stör mig på något vis, de märks inte av alls. Men de borde väl försvinna snart? Över 2 veckor sedan förlossningen liksom.
Sitter på försäkringskassan och försöker fixa med dagarna. Tanken är att sambon ska vara hemma på fredagar, men vi får inte ta ut föräldraledighet på samma dag så det är lite krångel. Försäkringskassan är väl knappast kända för att vara lätta att förstå eller snabba på att ge svar. Men det ska gå att ordna på något vis. Tror vi båda behöver en extra dag tillsammans.
Får väl fixa allting på fredag då pojkvännen slutar "tidigt".
Jag har hört så mycket olika, så jag frågar er istället. Ni är ju vettiga människor. Hur länge ska stygnen sitta kvar? Inte för att de stör mig på något vis, de märks inte av alls. Men de borde väl försvinna snart? Över 2 veckor sedan förlossningen liksom.
Sitter på försäkringskassan och försöker fixa med dagarna. Tanken är att sambon ska vara hemma på fredagar, men vi får inte ta ut föräldraledighet på samma dag så det är lite krångel. Försäkringskassan är väl knappast kända för att vara lätta att förstå eller snabba på att ge svar. Men det ska gå att ordna på något vis. Tror vi båda behöver en extra dag tillsammans.
Förkyldningstider.
Jag har en snorig flicka i famnen. Hon är helt utslagen. Hoppas verkligen inte att det är feber på gång. Ska springa iväg och köpa massa nässpray och alvedon för bebisar, ifall att. Bäst att vara förberedd liksom.
Vet ni något som förhindrar förkyldning hos de små?
Fick uppleva något helt underbart inatt. Kring tvåsnåret, mitt i natten, bestämde min kära unge sig för att kaskadspy över hela sängen. Trötta som vi var torkade vi bara upp, bytte kläder på både henne och mig och somnade om. Utan att byta sängkläder. Känns sådär superfräscht idag. Verkligen. Luktar hallonpaj. Not.
Tog med mig dottern ut på restaurang igår (mamma fyllde i fredags så vi tänkte fira det med lite god mat). Var livrädd för att hon skulle flippa och gallskrika hela besöket. Men tji fick jag. Hon sov så sött hela måltiden och någon timme därefter. Även under trubadurens (min pappa) spelning sussade hon så fint. Skönt att slippa oroa sig i framtiden. Klart det kommer gå åt skogen någon gång, men jag tänker iallafall inte gå in med inställningen att det kommer göra det varje gång. Man måste ju ta tjuren vid hornen någon gång, som det så fint heter.
Vet ni något som förhindrar förkyldning hos de små?
Fick uppleva något helt underbart inatt. Kring tvåsnåret, mitt i natten, bestämde min kära unge sig för att kaskadspy över hela sängen. Trötta som vi var torkade vi bara upp, bytte kläder på både henne och mig och somnade om. Utan att byta sängkläder. Känns sådär superfräscht idag. Verkligen. Luktar hallonpaj. Not.
Tog med mig dottern ut på restaurang igår (mamma fyllde i fredags så vi tänkte fira det med lite god mat). Var livrädd för att hon skulle flippa och gallskrika hela besöket. Men tji fick jag. Hon sov så sött hela måltiden och någon timme därefter. Även under trubadurens (min pappa) spelning sussade hon så fint. Skönt att slippa oroa sig i framtiden. Klart det kommer gå åt skogen någon gång, men jag tänker iallafall inte gå in med inställningen att det kommer göra det varje gång. Man måste ju ta tjuren vid hornen någon gång, som det så fint heter.
Mer än bara en docka.
Vad snabbt de utvecklas, de små liven. Nora är mer med nu. Hon tittar på en när man pratar och följer saker med blicken.
Dessutom har hon en väldig personlighet redan nu. Bestämd som satan och noll tålamod (kommer bli underbart att vara hennes förälder i trotsåldern och under tonåren...). Hon gillar att ligga nära, nära och bara lyssna på hjärtslagen (säkert något som alla bebisar älskar). Hon gillar inte känslan av rena blöjor och fyller därför de man just satt på henne på bara någon minut. Varmt och gosigt.
Det är så underbart att se. Att hon faktiskt är en människa och ingen sockersöt docka. En människa som jag har bakat. Galet faktiskt. Helt sjukt att kroppen kan tillverka barn, bara sådär. Genom att ha lite sex. Crazy.
Och jag är bara så jävla glad att jag valde att behålla henne.
Dessutom har hon en väldig personlighet redan nu. Bestämd som satan och noll tålamod (kommer bli underbart att vara hennes förälder i trotsåldern och under tonåren...). Hon gillar att ligga nära, nära och bara lyssna på hjärtslagen (säkert något som alla bebisar älskar). Hon gillar inte känslan av rena blöjor och fyller därför de man just satt på henne på bara någon minut. Varmt och gosigt.
Det är så underbart att se. Att hon faktiskt är en människa och ingen sockersöt docka. En människa som jag har bakat. Galet faktiskt. Helt sjukt att kroppen kan tillverka barn, bara sådär. Genom att ha lite sex. Crazy.
Och jag är bara så jävla glad att jag valde att behålla henne.
Magen
En dag innan förlossning
Två veckor efter förlossning.
Första dagen utan farsan.
Första dagen som ensam med flickebarnet gick riktigt bra faktiskt. Hon överlevde, jag överlevde. Jag prövade bärselet när hon blev förbannad och det fungerade riktigt bra. Smidigt som sjutton, så tack för det tipset!
Vi låg hemma och mös ett par timmar innan vi drog till Sofi för att fortsätta mysa över en kopp te. Därefter gick vi vidare till Mr. Pappas jobb för att sitta och glo i två timmar. Mycket kul. Not. Så det lär vi inte göra om. Ja, och för att avrunda kvällen stack vi till min fader och åt lite god mat. Riktigt god mat faktiskt.
Idag har vi lekt med Noras gudmor, Clara. Hela hennes familj, inklusive Clara, var ytterst fascinerade över min dotter. Hon var sannerligen center of attention. Något som gick henne helt förbi, då hon sov i princip hela besöket. Vi fick god fika och blev uppdaterade över underbaraste vännens nya liv som student. Myspys!
Tänkte också svara på frågan om hur det känns att gå på toa efter förlossning. Kan säga att det inte alls gör ont faktiskt. Iallafall inte om man blivit sydd, då har man turen att få bedövningsspray så ingenting känns. Däremot går det knappt att kissa. Man kan inte spänna de musklerna som behövs. Det går inte. Det tar faktiskt ett par dagar innan man kan kontrollera det. Absolut inte så att man kissar på sig, snarare tvärtom. Men ont, det gör det faktiskt inte.
Och bilder på magen kommer imorgon.
Vi låg hemma och mös ett par timmar innan vi drog till Sofi för att fortsätta mysa över en kopp te. Därefter gick vi vidare till Mr. Pappas jobb för att sitta och glo i två timmar. Mycket kul. Not. Så det lär vi inte göra om. Ja, och för att avrunda kvällen stack vi till min fader och åt lite god mat. Riktigt god mat faktiskt.
Idag har vi lekt med Noras gudmor, Clara. Hela hennes familj, inklusive Clara, var ytterst fascinerade över min dotter. Hon var sannerligen center of attention. Något som gick henne helt förbi, då hon sov i princip hela besöket. Vi fick god fika och blev uppdaterade över underbaraste vännens nya liv som student. Myspys!
Tänkte också svara på frågan om hur det känns att gå på toa efter förlossning. Kan säga att det inte alls gör ont faktiskt. Iallafall inte om man blivit sydd, då har man turen att få bedövningsspray så ingenting känns. Däremot går det knappt att kissa. Man kan inte spänna de musklerna som behövs. Det går inte. Det tar faktiskt ett par dagar innan man kan kontrollera det. Absolut inte så att man kissar på sig, snarare tvärtom. Men ont, det gör det faktiskt inte.
Och bilder på magen kommer imorgon.
Gudmor och dottern.
Gemensam vårdnad och bevisat faderskap.
Min dotter skrattar! Inte magknips-leenden utan skratt. Gud, man blir ju lycklig ända in i ryggmärgen.
Idag har hon alltså en bra dag. Hon är lycklig, vi är lyckliga. Allt är frid och fröjd. Ska testa det där med vattenkranen nästa gång hon bryter ihop. Det, och bärselet. Tack för era tips!
Vi har varit iväg och skrivit på faderskapspapprena och skrivit under gemensam vårdnad. Känns ju sådär lagom omständigt att behöva gå till Socialtjänsten för att göra detta. Att det dessutom ska till två vittnen när mannen skriver sitt namn på pappret för att det ska vara giltigt, känns ju om möjligt ännu mer onödigt och omständigt. Varför göra sig detta omaket? Varför inte bara skicka hem papprena, låta oss skriva under och sedan ringa upp mannen för att dubbelkolla om det verkligen var han som skrev under. Snacka om att kunna spara in både tid och resurser på det.
Hur som helst, nu är Mr.Pappa pappa enligt både mig och Socialtjänsten. Underbart! Nu blir han aldrig av med oss.
Imorgon börjar min dag som ensam mammaledig. Känns lite läskigt men helt underbart. Det ska nog gå bra. Och går det åt skogen, ja då har jag ju er som hjälper mig. Eller hur? Jag litar blint på er nu. Bara så ni vet.
(spelade in en liten video där lillbruttan bestämde sig för att bajsa och sedan se sådär oskyldig ut som bara bebisar klarar av)
Idag har hon alltså en bra dag. Hon är lycklig, vi är lyckliga. Allt är frid och fröjd. Ska testa det där med vattenkranen nästa gång hon bryter ihop. Det, och bärselet. Tack för era tips!
Vi har varit iväg och skrivit på faderskapspapprena och skrivit under gemensam vårdnad. Känns ju sådär lagom omständigt att behöva gå till Socialtjänsten för att göra detta. Att det dessutom ska till två vittnen när mannen skriver sitt namn på pappret för att det ska vara giltigt, känns ju om möjligt ännu mer onödigt och omständigt. Varför göra sig detta omaket? Varför inte bara skicka hem papprena, låta oss skriva under och sedan ringa upp mannen för att dubbelkolla om det verkligen var han som skrev under. Snacka om att kunna spara in både tid och resurser på det.
Hur som helst, nu är Mr.Pappa pappa enligt både mig och Socialtjänsten. Underbart! Nu blir han aldrig av med oss.
Imorgon börjar min dag som ensam mammaledig. Känns lite läskigt men helt underbart. Det ska nog gå bra. Och går det åt skogen, ja då har jag ju er som hjälper mig. Eller hur? Jag litar blint på er nu. Bara så ni vet.
(spelade in en liten video där lillbruttan bestämde sig för att bajsa och sedan se sådär oskyldig ut som bara bebisar klarar av)
Arg bebis.
Jag har världens grinigaste bebis idag. Ingenting vi gör är rätt. Hon skriker som besatt och är otröstlig. Jag förstår ingenting. Dessutom vill hon helt plötsligt ha mat varje 1.5 timme, vilket hon aldrig har velat tidigare. Jag är helt lost just nu. Känner mig som världens sämsta mamma.
Någon som har några tips? Några mirakelgrejer som alltid funderar på superledsna/arga bebisar?
Någon som har några tips? Några mirakelgrejer som alltid funderar på superledsna/arga bebisar?
En dag.
Idag kom barnmorskan på besök från nya vårdcentralen (eftersom att vi bor i ett annat område så får dottern inte gå på samma som oss...mycket pratktiskt). Riktigt trevlig kvinna som tyckte våran Nora var exemplarisk. Ungen hade gått upp 300 gram på 5 dagar. Återigen frågar jag mig vad jag serverar för mjölk... HUR är det möjligt för en sådan liten att gå upp så mycket?
Jaja, hon mår bra, jag mår bra så här ska vi inte ändra på någonting alls.
När vi ändå pratar vikt så kan jag ju informera er om att jag själv har gått ner 15 kg efter förlossningen, det vill säga att jag har typ 7 kg kvar eller något innan jag når min normalvikt. Snart, snart. Ser så fram emot att kunna ha jeans på mig igen. Slippa mjukisbyxor. Slippa bylsiga tröjor. Bara ha vanliga kläder, snygga kläder.
Tålamod är inte riktigt min grej. (en egenskap som förövrigt Nora har ärvt...)
Nu ska jag krypa ned i sängen och runda av den här dagen. Så galet trött! Godnatt.
Jaja, hon mår bra, jag mår bra så här ska vi inte ändra på någonting alls.
När vi ändå pratar vikt så kan jag ju informera er om att jag själv har gått ner 15 kg efter förlossningen, det vill säga att jag har typ 7 kg kvar eller något innan jag når min normalvikt. Snart, snart. Ser så fram emot att kunna ha jeans på mig igen. Slippa mjukisbyxor. Slippa bylsiga tröjor. Bara ha vanliga kläder, snygga kläder.
Tålamod är inte riktigt min grej. (en egenskap som förövrigt Nora har ärvt...)
Nu ska jag krypa ned i sängen och runda av den här dagen. Så galet trött! Godnatt.
Första badet.
Glömde ju att skriva att lilltösen fick bada för första gången igår. Det uppskattades väl kanske inte supermycket, men nästa gång kommer det säkert älskas.
Tog iallafall lite bilder på spektaklet. Sjukt svårt att fotografera sprattlande bebisar, let me tell you.
Tog iallafall lite bilder på spektaklet. Sjukt svårt att fotografera sprattlande bebisar, let me tell you.
Lär er skilja på mitt och ditt!
Fy tusan vad jag är förbannad. Jag skulle kunna slå sönder väggar och krossa fönster just nu.
Någon (läs: granne) har varit så fittig att de har tagit basen till våran barnvagn. Vi bär alltid upp liggdelen och skötväskan, men lämnar basen då den är onödig att bära upp (tyckte vi...). Nu är den borta. Putsväck.
Och vet ni vad polisen säger när vi ringer? "vi hör av oss om en vecka"...VA? gör erat jävla jobb och kom hit för att leta upp vår jävla vagn liksom. Har ni något bättre för er? Ni kan inte ens ta fast våldtäktsmän så ni verkar ju inte ha så jävla mycket att göra om dagarna.
GAH!
Hur fan ska vi kunna ta oss runt nu? Vi har ingen bil. Vi har ett bärsele. Men det använder man ju knappast när man ska till affären...
(för att svara på frågan om jag sprack eller fick klippas; Ja, jag sprack men slapp klippas. Sprack lite invändigt då damen som skulle ut bestämde sig för att hålla handen under huvudet och riva upp hela mig. Tack och bock för den! Annars klarade jag mig relativt lindrigt undan!)
Någon (läs: granne) har varit så fittig att de har tagit basen till våran barnvagn. Vi bär alltid upp liggdelen och skötväskan, men lämnar basen då den är onödig att bära upp (tyckte vi...). Nu är den borta. Putsväck.
Och vet ni vad polisen säger när vi ringer? "vi hör av oss om en vecka"...VA? gör erat jävla jobb och kom hit för att leta upp vår jävla vagn liksom. Har ni något bättre för er? Ni kan inte ens ta fast våldtäktsmän så ni verkar ju inte ha så jävla mycket att göra om dagarna.
GAH!
Hur fan ska vi kunna ta oss runt nu? Vi har ingen bil. Vi har ett bärsele. Men det använder man ju knappast när man ska till affären...
(för att svara på frågan om jag sprack eller fick klippas; Ja, jag sprack men slapp klippas. Sprack lite invändigt då damen som skulle ut bestämde sig för att hålla handen under huvudet och riva upp hela mig. Tack och bock för den! Annars klarade jag mig relativt lindrigt undan!)
Frågestund.
När fick du reda på att du var gravid?
2 februari 2010.
Var bebisen planerad?
Inte ett dugg.
Vad heter ditt barn?
Nora Lilly Svedenberg.
När var du beräknad att föda?
6 Oktober.
Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, födde 9 oktober.
Hur stor var barnet vid födseln?
3590 g och 52 cm.
Hur lång tid tog förlossningen?
29 timmar, 6 från och med andra gången vi åkte in.
Hur började din förlossning?
Hade kraftiga förvärkar 8/10. Slemproppen hade visserligen gått 4/10.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.
Hur mycket var du öppen när du kom in?
1 cm första gången, 3 cm andra gången.
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Hade krystningsvärkar i kanske 15-20 minuter.
Blev det komplikationer?
Nej.
Var du rädd för något?
Smärtan var rätt skrämmande emellanåt.
Skrek du?
Ja under krystvärkarna.
Hur många var inne i förlossningsrummet?
2 barnmorskor och en undersköterska under krystningarna.
Hade du någon nära med dig?
Johan och mamma.
Tog du någon smärtlindring?
Morfin, lustgas, Epidural och akupunktur.
Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja, det är jag.
Tog ni reda på könet?
Ja, det gjorde vi.
Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön?
Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Ja, vi hade namn till båda könen.
Hade du en svår graviditet?
Nej, jättelätt.
Mådde du illa?
Inte alls mycket.
Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Jo, fast om en 4-5 år kanske.
Har du fått några bristningar?
Jo på höften, två på vardera.
Var du nervös inför förlossningen?
Inte ett dugg i slutet faktiskt.
Hade du några cravings?
Glass i början.
Vad gillade du för mat?
Ingen speciell.
Hur reagerade du/ni när du plussade?
Vi blev helt hysteriska.
När kände du första sparkarna?
Vecka 17.
Bästa graviditetsminne?
Ultraljudet där de avslöjade könet.
Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Nästan 2 månader.
Hur mycket gick du upp i vikt?
Nästan 20 kg.
Hur länge ammade du?
Ammar nu, har väl för avsikt att amma i 6 månader.
Hur blev ditt hår?
Ingen förändring.
Vem är barnet mest lik?
Båda, bästa av båda liksom.
Vad är det bästa med att ha barn?
Hittills är allt underbart.
Vad är det sämsta med att ha barn?
Sömnbristen kanske.
Är ditt barn döpt?
Nej, ska döpas i vinter.
Hur gammal är barnet nu?
8 dagar.
2 februari 2010.
Var bebisen planerad?
Inte ett dugg.
Vad heter ditt barn?
Nora Lilly Svedenberg.
När var du beräknad att föda?
6 Oktober.
Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, födde 9 oktober.
Hur stor var barnet vid födseln?
3590 g och 52 cm.
Hur lång tid tog förlossningen?
29 timmar, 6 från och med andra gången vi åkte in.
Hur började din förlossning?
Hade kraftiga förvärkar 8/10. Slemproppen hade visserligen gått 4/10.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.
Hur mycket var du öppen när du kom in?
1 cm första gången, 3 cm andra gången.
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
Hade krystningsvärkar i kanske 15-20 minuter.
Blev det komplikationer?
Nej.
Var du rädd för något?
Smärtan var rätt skrämmande emellanåt.
Skrek du?
Ja under krystvärkarna.
Hur många var inne i förlossningsrummet?
2 barnmorskor och en undersköterska under krystningarna.
Hade du någon nära med dig?
Johan och mamma.
Tog du någon smärtlindring?
Morfin, lustgas, Epidural och akupunktur.
Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja, det är jag.
Tog ni reda på könet?
Ja, det gjorde vi.
Om nej, vad trodde ni att barnet var för kön?
Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Ja, vi hade namn till båda könen.
Hade du en svår graviditet?
Nej, jättelätt.
Mådde du illa?
Inte alls mycket.
Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Jo, fast om en 4-5 år kanske.
Har du fått några bristningar?
Jo på höften, två på vardera.
Var du nervös inför förlossningen?
Inte ett dugg i slutet faktiskt.
Hade du några cravings?
Glass i början.
Vad gillade du för mat?
Ingen speciell.
Hur reagerade du/ni när du plussade?
Vi blev helt hysteriska.
När kände du första sparkarna?
Vecka 17.
Bästa graviditetsminne?
Ultraljudet där de avslöjade könet.
Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Nästan 2 månader.
Hur mycket gick du upp i vikt?
Nästan 20 kg.
Hur länge ammade du?
Ammar nu, har väl för avsikt att amma i 6 månader.
Hur blev ditt hår?
Ingen förändring.
Vem är barnet mest lik?
Båda, bästa av båda liksom.
Vad är det bästa med att ha barn?
Hittills är allt underbart.
Vad är det sämsta med att ha barn?
Sömnbristen kanske.
Är ditt barn döpt?
Nej, ska döpas i vinter.
Hur gammal är barnet nu?
8 dagar.
Älskade lilla vän.
Det är faktiskt sjukt, hur man kan älska en liten krabat så otroligt efter bara några dagar i livet. Att man känner att allt man gör, gör man för henne. Att allt kretsar kring ens lilla. Rätt skrämmande faktiskt, tänk om någonting skulle hända. Man skulle ju bryta ihop totalt.
Idag blir det middag hos mamma. Min mormor, morfar, moster+ man och syster+ sambo kommer avnjuta en mysig måltid och sedan får de bekanta sig med sin nya familjemedlem. Min mormor är helt lyrisk och har längtat efter denna dagen hela veckan, så det lär nog bli succe.
Därefter tar jag och lillpluttan en promenad med Anna och William. Skulle blivit av igår, men dottern kände att det var roligare att ligga hemma och äta som ett monster istället. Samt att skita som ett. Mycket roligt.
Rekordet för blöjbytning ligger på 3 blöjor på 3 minuter. Någon som kan slå det? Nu snackar vi alltså fyllda blöjor. Helt proppfulla.
Hon kan, min tjej.
Idag blir det middag hos mamma. Min mormor, morfar, moster+ man och syster+ sambo kommer avnjuta en mysig måltid och sedan får de bekanta sig med sin nya familjemedlem. Min mormor är helt lyrisk och har längtat efter denna dagen hela veckan, så det lär nog bli succe.
Därefter tar jag och lillpluttan en promenad med Anna och William. Skulle blivit av igår, men dottern kände att det var roligare att ligga hemma och äta som ett monster istället. Samt att skita som ett. Mycket roligt.
Rekordet för blöjbytning ligger på 3 blöjor på 3 minuter. Någon som kan slå det? Nu snackar vi alltså fyllda blöjor. Helt proppfulla.
Hon kan, min tjej.
Vår vackra posare, som inte ser ut som sig själv på en endaste bild.
En vecka gammal.
Idag "firar" vi flickans vecka här i livet med lite fläskfilé och chokladpudding. 7 dagar har hon hunnit bli. Tiden går alldeles för fort. Snart är hon stor nog att kunna göra massa hyss.
Ni ville veta lite om våra rutiner. Jag är så jävla tacksam för att vår dotter valt att sova hela nätterna (med ett uppvaknande kring 4-5 då det är dags för lite mat). Både jag och hennes pappa är vana att sova mycket och länge, så vi är riktigt lyckligt lottade just nu. Peppar, peppar.
Under dagarna käkar hon konstant istället. Kan lätt bli en gång varannan timme om man slår ut det. Och då får jag tillägga att hon äter i snitt en halvtimme, varje gång. Ett riktigt matvrak. Dubbelhakan bara växer och växer.
Men det är ju så det ska vara. Tjocka bebisar= mysiga bebisar.
Kan ju passa på att skryta lite när jag ändå skriver också. Redan på förlossningen hade hon stark nacke och lyfte gärna huvudet. Detta fortsätter hon med och jag kan sätta min högra hand på att hon kommer kunna hålla uppe nacken längre stunder redan om några dagar. Hon är så duktig, min kicka.
Eller gör alla nyfödda bebisar såhär?
Idag blir det en promenad med tösens pojkvän och mamma. Dvs Anna och William. Så fint höstväder så man får passa på. Snart kommer det vara för kallt för att man ska våga sig ut. Måste hinna få bort några till kilon innan jag börjar träna också.
Ni ville veta lite om våra rutiner. Jag är så jävla tacksam för att vår dotter valt att sova hela nätterna (med ett uppvaknande kring 4-5 då det är dags för lite mat). Både jag och hennes pappa är vana att sova mycket och länge, så vi är riktigt lyckligt lottade just nu. Peppar, peppar.
Under dagarna käkar hon konstant istället. Kan lätt bli en gång varannan timme om man slår ut det. Och då får jag tillägga att hon äter i snitt en halvtimme, varje gång. Ett riktigt matvrak. Dubbelhakan bara växer och växer.
Men det är ju så det ska vara. Tjocka bebisar= mysiga bebisar.
Kan ju passa på att skryta lite när jag ändå skriver också. Redan på förlossningen hade hon stark nacke och lyfte gärna huvudet. Detta fortsätter hon med och jag kan sätta min högra hand på att hon kommer kunna hålla uppe nacken längre stunder redan om några dagar. Hon är så duktig, min kicka.
Eller gör alla nyfödda bebisar såhär?
Idag blir det en promenad med tösens pojkvän och mamma. Dvs Anna och William. Så fint höstväder så man får passa på. Snart kommer det vara för kallt för att man ska våga sig ut. Måste hinna få bort några till kilon innan jag börjar träna också.
Namnvalet.
Det här med att bestämma namn åt sin lilla är ingen lätt match. Det ska inte bara passa barnet, det ska matcha ens efternamn och kännas allmänt bra liksom. Helst något som inte går ur tiden och som passar såväl bebisar som gamla tanter. Klurigt är det.
När vi valde namnet åt vår tös så gick vi på varsitt spår. Mr.pappa ville ha något svenskt, gulligt och vanligt (Ida och Rebecca låg högst på hans namnlista) medan jag själv ville ha något unikt, som gärna ska fungera utomlands. Pojknamnet var väldigt lätt att komma fram till, Didrik kändes rätt redan första gången vi nämnde det och därefter behövde vi inte tänka mer på det. Det var så självklart.
Flicknamnen var tusen gånger svårare att enas om. Namn som fanns med på våra tungor och i våra tankar var Siri, Aurora, Eyra och Vanessa. Lagom udda och jättefina. Men inget fastnade direkt.
En dag kom jag bara på det; Nora. Det är en Nora jag bär på. Pojkvännen gillade också namnet direkt.
När flickebarnet sedan kom ut så såg vi ju att jag hade rätt. Det är verkligen en Nora. Ovanligt, fint och svenskt men samtidigt fungerar det utomlands. Bästa av alla världar.
I mellannamn valde vi att köra på ett släktnamn från pojkvännens släkt; Lilly. Vi gillar båda tanken på att föra namn och minnet efter folk vidare, så att bara välja ett fint namn i mellannamn kändes lite fel. Man ska hedra sina rötter när man har möjlighet!
När vi valde namnet åt vår tös så gick vi på varsitt spår. Mr.pappa ville ha något svenskt, gulligt och vanligt (Ida och Rebecca låg högst på hans namnlista) medan jag själv ville ha något unikt, som gärna ska fungera utomlands. Pojknamnet var väldigt lätt att komma fram till, Didrik kändes rätt redan första gången vi nämnde det och därefter behövde vi inte tänka mer på det. Det var så självklart.
Flicknamnen var tusen gånger svårare att enas om. Namn som fanns med på våra tungor och i våra tankar var Siri, Aurora, Eyra och Vanessa. Lagom udda och jättefina. Men inget fastnade direkt.
En dag kom jag bara på det; Nora. Det är en Nora jag bär på. Pojkvännen gillade också namnet direkt.
När flickebarnet sedan kom ut så såg vi ju att jag hade rätt. Det är verkligen en Nora. Ovanligt, fint och svenskt men samtidigt fungerar det utomlands. Bästa av alla världar.
I mellannamn valde vi att köra på ett släktnamn från pojkvännens släkt; Lilly. Vi gillar båda tanken på att föra namn och minnet efter folk vidare, så att bara välja ett fint namn i mellannamn kändes lite fel. Man ska hedra sina rötter när man har möjlighet!
Dagarna efter förlossningen.
Tänkte jag skulle besvara frågan hur jag känner mig ett par dagar efter min förlossning (eller säger man kanske vår?). Huruvida man blir handikappad eller inte.
Vad jag har förstått beror allting helt på hur ens förlossning går, så jag kan bara prata för mig själv. Jag hade en helt normal förlossning, även om den var utdragen. Ingen sugklocka, inga klipp. Däremot blev jag sydd rätt så mycket invändigt (jo, lite äcklig information får ni stå ut med) men ingenting utvändigt.
Så, hur mår jag? Jag kan gå helt normalt, sitta och fungera precis som vanligt. Även om man är ytterst försiktig med att nysa och hosta, då det känns som att alla stygn ska gå upp samtidigt just då. Annars känner jag inte av det alls. Första dagarna hade jag brutal träningsvärk i armarna efter att ha krystat (ja, fråga mig inte hur fasen det gick till, jag vet verkligen inte!). Man får också väldig smärta i ryggen om man valt att ta emot epidural, ungefär som att hela ryggen är ett stort blåmärke.
Efter ungefär 2-3 dagar rinner mjölken till och brösten blir, bokstavligen talat, sprängfyllda. Detta gör verkligen svinigt ont, men har man en pump eller en extremt hungrig bebis så ska det lösa sig rätt snabbt.
Annars är det faktiskt ingenting som gör varken vidare ont eller känns obehagligt. Kroppen återhämtar sig sinnessjukt snabbt. Så, ni gravida där ute, oroa er inte för smärtan efteråt. Den behöver absolut inte göra er handikappade eller ens begränsade! (men försäkerhetsskull kan ni ju investera i en bra sittkudde, om ni blir sydda mycket utvändigt)
Ett bevis på hur snabbt kroppen återhämtar sig. Översta bilden är tagen dagen innan vi åkte in till förlossningen och den undre är tagen 3 dagar efter förlossningen.
Vad jag har förstått beror allting helt på hur ens förlossning går, så jag kan bara prata för mig själv. Jag hade en helt normal förlossning, även om den var utdragen. Ingen sugklocka, inga klipp. Däremot blev jag sydd rätt så mycket invändigt (jo, lite äcklig information får ni stå ut med) men ingenting utvändigt.
Så, hur mår jag? Jag kan gå helt normalt, sitta och fungera precis som vanligt. Även om man är ytterst försiktig med att nysa och hosta, då det känns som att alla stygn ska gå upp samtidigt just då. Annars känner jag inte av det alls. Första dagarna hade jag brutal träningsvärk i armarna efter att ha krystat (ja, fråga mig inte hur fasen det gick till, jag vet verkligen inte!). Man får också väldig smärta i ryggen om man valt att ta emot epidural, ungefär som att hela ryggen är ett stort blåmärke.
Efter ungefär 2-3 dagar rinner mjölken till och brösten blir, bokstavligen talat, sprängfyllda. Detta gör verkligen svinigt ont, men har man en pump eller en extremt hungrig bebis så ska det lösa sig rätt snabbt.
Annars är det faktiskt ingenting som gör varken vidare ont eller känns obehagligt. Kroppen återhämtar sig sinnessjukt snabbt. Så, ni gravida där ute, oroa er inte för smärtan efteråt. Den behöver absolut inte göra er handikappade eller ens begränsade! (men försäkerhetsskull kan ni ju investera i en bra sittkudde, om ni blir sydda mycket utvändigt)
Ett bevis på hur snabbt kroppen återhämtar sig. Översta bilden är tagen dagen innan vi åkte in till förlossningen och den undre är tagen 3 dagar efter förlossningen.
Hur det känns att föda barn.
Jag fick frågan "hur känns det att föda?" och helt ärligt så finns det inget bra svar på den frågan. Har man inte upplevt det, då kan man inte relatera till det. Och att förklara smärta i ord är ju omöjligt, oavsett vilken typ av smärta det handlar om. MEN, vi kan göra ett försök.
Tänk dig den värsta tänkbara smärtan du upplevt, gångra den med 1000 och lägg till både brutal mensvärk och ryggskott på det. Ungefär där har du kanske en tredje del av den smärtan man upplever när ett huvud tränger genom muttan på dig. Så svider det utav bara fasen också. (iallafall på mig, nu kan jag inte tala för andra här...)
Det sjukaste är att kroppen VILL föda. Den vill trycka ut en bebis på 3,5 kg och hjärnan hänger på. Även om det gör stört ont så vill man inte att det ska ta slut innan bebisen är ute (detta trots att man skriker att man vill dö och att kejsarsnitt kommer bli enda utvägen). Och ännu sjukare är att direkt efteråt känner man att "jaha, det här var väl inget? Vi gör om 'et om ett par år".
Ungefär så känns det. Men, det är ju värt mödan.
Tänk dig den värsta tänkbara smärtan du upplevt, gångra den med 1000 och lägg till både brutal mensvärk och ryggskott på det. Ungefär där har du kanske en tredje del av den smärtan man upplever när ett huvud tränger genom muttan på dig. Så svider det utav bara fasen också. (iallafall på mig, nu kan jag inte tala för andra här...)
Det sjukaste är att kroppen VILL föda. Den vill trycka ut en bebis på 3,5 kg och hjärnan hänger på. Även om det gör stört ont så vill man inte att det ska ta slut innan bebisen är ute (detta trots att man skriker att man vill dö och att kejsarsnitt kommer bli enda utvägen). Och ännu sjukare är att direkt efteråt känner man att "jaha, det här var väl inget? Vi gör om 'et om ett par år".
Ungefär så känns det. Men, det är ju värt mödan.
Törnrosa.
Dottern har varit exemplarisk inatt. Jag är så stolt att jag spricker. Sov från 22-02 för att äta och gosa en timme, därefter sov hon till 7. SJU! Jag börjar fundera över vad jag serverar för bröstmjölk. Hon verkar gilla läget iallafall.
Fick iallafall en film på henne när hon var både glad och vaken. Hon är så go, min lilla flicka.
Fick iallafall en film på henne när hon var både glad och vaken. Hon är så go, min lilla flicka.
Dygnet runt.
När man precis fått sin lilla i famnen fylls samtidigt, av någon anledning, ens almanacka till max. Varenda sekund blir uppbokad. Är det inte vänner/familj/släkt som vill ses så är det barnmorskebesök, samtal från sjukhuset eller helt enkelt bara den lilla sötnosen som ska ha ens tid.
Batterierna tar slut och får man inte vila några timmar på dagen, ja då blir man inte trevlig att umgås med.
Nej, efter idag får vi fasiken ta det lugnt. Det här är inte hållbart. Ett besök om dagen räcker långa vägar. Max.
Batterierna tar slut och får man inte vila några timmar på dagen, ja då blir man inte trevlig att umgås med.
Nej, efter idag får vi fasiken ta det lugnt. Det här är inte hållbart. Ett besök om dagen räcker långa vägar. Max.
Amning.
Nemen sitter jag där och glömmer informera er om hur stor min brud var? Får skylla på sömnbrist.
Hon var hela 52 cm och vägde 3590 gram, hade en huvudomkrets på 34 cm.
Och här trodde vi att vi skulle få en minibebis liksom.
Amning är verkligen ett kapitel i sig, som man borde ha läst in sig tusen gånger mer på. Jag får nu använda amningsnapp för att tösen inte fattat grejen med att suga riktigt. Det fungerar bra, men hade ju självklart varit smidigare utan. (Amningsnapp är förövrigt en billig investering för gravida, kan verkligen komma till användning). Nu har mjölken runnit till och jag ser ut som en porrskådis med alldeles för stora sillisar. Inte särskilt smickrande look för en nybliven morsa.
Är livrädd för att få mjölkstockning, känns inte allt för långt bort. Stenhårda är de. Så, vi ska kolla om vi får låna en pump från sjukhuset så vi kan bli av med lite överflöd innan våran egen pump levereras hit.
Fler förlossningsbilder:
Nu tar jag och trycker på paus en stund och låter mannen i huset ta över bebis någon timme så jag kan få sova innan nästa middag ska serveras.
Hon var hela 52 cm och vägde 3590 gram, hade en huvudomkrets på 34 cm.
Och här trodde vi att vi skulle få en minibebis liksom.
Amning är verkligen ett kapitel i sig, som man borde ha läst in sig tusen gånger mer på. Jag får nu använda amningsnapp för att tösen inte fattat grejen med att suga riktigt. Det fungerar bra, men hade ju självklart varit smidigare utan. (Amningsnapp är förövrigt en billig investering för gravida, kan verkligen komma till användning). Nu har mjölken runnit till och jag ser ut som en porrskådis med alldeles för stora sillisar. Inte särskilt smickrande look för en nybliven morsa.
Är livrädd för att få mjölkstockning, känns inte allt för långt bort. Stenhårda är de. Så, vi ska kolla om vi får låna en pump från sjukhuset så vi kan bli av med lite överflöd innan våran egen pump levereras hit.
Fler förlossningsbilder:
Nu tar jag och trycker på paus en stund och låter mannen i huset ta över bebis någon timme så jag kan få sova innan nästa middag ska serveras.
Förlossningsberättelse.
Jag tänker fatta mig rätt så kort, bebis ligger på magen och sover så jag får passa på. Missar jag någonting så får ni fråga, men känns lite överflödigt att berätta i detalj. Här är det jag kommer ihåg;
Slemproppen gick ju, som jag skrev på måndagen. Dagarna därefter hände absolut ingenting alls. Vi väntade och väntade, förgäves som det tycktes då.
På torsdagen hade jag bestämt mig för att bojkotta hela förlossningsgrejen och helt enkelt vägra föda. Tji fick jag. Värkarna startade när jag var hemma hos lillsyrran för att titta på Robinson. De höll i sig och blev aningens starkare så vid 2 på natten beslöt vi oss för att åka in.
Inne på förlossningen konstaterades det att jag bara var öppen någon centimeter, men vi fick stanna ändå. Fick en morfinspruta för att kunna slappna av och sova lite under öppningsskedet. (Morfin är förövrigt det vidrigaste jag har prövat på. Snedfylla i 9 timmar ungefär. Fy!)
12 timmar senare hade inte mycket hänt (var öppen 3 cm då) så vi åkte hem ett par timmar för att vila och vänta ut att jag skulle öppna mig mer.
Vi åkte in igen på fredagen vid 19.30 ( jag missade Idol, så jävla dumt!!!), då hade jag fortfarande inte öppnat mig mer (4 cm) men jag hade så sjukt jävla ont så vi fick stanna.
Lustgasen kopplades in, jag var hysterisk och bad om en smärtfri död typ. Fick även epidural och därefter var det relativt lugnt igen.
Därefter började jag öppna mig och slutet kändes närmare.
Efter ett par timmar med riktigt mycket värkar (som faktikst knappt kändes med epiduralen?!) så bad jag om att få laxeringsmedel för att slippa pinsamma situationer när det väl vad dags att trycka ut min tös. Sagt och gjort.
Där efter bröt helvetet ut och jag höll på att krysta ut min unge på toaletten. Herrejisses vilka krystvärkar!
Fick hjälp att ta mig upp på sängen igen och ja, där slutar väl i princip sagan.
Krystade någon kvart och sedan var vi föräldrar.
03.25 på lördagsmorgonen 2010-10-09 föddes vår lilla tjej. Finaste barnet i världen, men det säger ju alla om sina egna!
Förlossningen tog enligt oss; 29 timmar (om man räknar från att vi åkte in första gången till ungen var ute)
enligt dem; 6 timmar (från att vi kom in andra gången).
Slemproppen gick ju, som jag skrev på måndagen. Dagarna därefter hände absolut ingenting alls. Vi väntade och väntade, förgäves som det tycktes då.
På torsdagen hade jag bestämt mig för att bojkotta hela förlossningsgrejen och helt enkelt vägra föda. Tji fick jag. Värkarna startade när jag var hemma hos lillsyrran för att titta på Robinson. De höll i sig och blev aningens starkare så vid 2 på natten beslöt vi oss för att åka in.
Inne på förlossningen konstaterades det att jag bara var öppen någon centimeter, men vi fick stanna ändå. Fick en morfinspruta för att kunna slappna av och sova lite under öppningsskedet. (Morfin är förövrigt det vidrigaste jag har prövat på. Snedfylla i 9 timmar ungefär. Fy!)
12 timmar senare hade inte mycket hänt (var öppen 3 cm då) så vi åkte hem ett par timmar för att vila och vänta ut att jag skulle öppna mig mer.
Vi åkte in igen på fredagen vid 19.30 ( jag missade Idol, så jävla dumt!!!), då hade jag fortfarande inte öppnat mig mer (4 cm) men jag hade så sjukt jävla ont så vi fick stanna.
Lustgasen kopplades in, jag var hysterisk och bad om en smärtfri död typ. Fick även epidural och därefter var det relativt lugnt igen.
Därefter började jag öppna mig och slutet kändes närmare.
Efter ett par timmar med riktigt mycket värkar (som faktikst knappt kändes med epiduralen?!) så bad jag om att få laxeringsmedel för att slippa pinsamma situationer när det väl vad dags att trycka ut min tös. Sagt och gjort.
Där efter bröt helvetet ut och jag höll på att krysta ut min unge på toaletten. Herrejisses vilka krystvärkar!
Fick hjälp att ta mig upp på sängen igen och ja, där slutar väl i princip sagan.
Krystade någon kvart och sedan var vi föräldrar.
03.25 på lördagsmorgonen 2010-10-09 föddes vår lilla tjej. Finaste barnet i världen, men det säger ju alla om sina egna!
Förlossningen tog enligt oss; 29 timmar (om man räknar från att vi åkte in första gången till ungen var ute)
enligt dem; 6 timmar (från att vi kom in andra gången).
Fler bilder kommer.
Baby is here.
Flickan är ute och allt gick bra! Förlossningsberättelse kommer imorgon, bilder likaså.
Försenad.
#BF+1
Jaha, då har man gått över tiden. Det trodde jag faktiskt inte, om jag ska vara ärlig. Hade trott att ungen skulle komma någon vecka före, men icke. Bådar inte gott inför framtiden, försenad första dagen i livet liksom. Inte okej!
Idag har jag bytt taktik. Mest för att det är den gråaste dagen jag sett på länge OCH för att det är torsdag. Ingen gillar torsdagar. Så, hon får hålla sig inne till imorgon. Fredagar känns bättre. Jag gillar fredagar.
Sedan är det ju Robinson-premiär ikväll och det vill jag ju inte missa (hoppas ni fattar att jag skämtar, skulle ungen vilja komma ut så skulle jag ju inte direkt bli sur för att jag missar ett tvprogram, men ändå). Ska se det hos lillasystern som bor bara några minuter från sjukhuset, så i värsta fall får jag väl promenera dit. Inte så farligt.
Har börjat fundera över om värkar verkligen gör ont. För isåfall har jag inte fått en endaste värk sen proppen gick. Visst har jag "mensvärk" och lite ondare sammandragningar, men verkligen inte något att klaga på. Man kan ju hoppas att det fortsätter såhär och att ungen bara ramlar ut i hallen eller så. Det vore toppen! Håll tummarna.
Jaha, då har man gått över tiden. Det trodde jag faktiskt inte, om jag ska vara ärlig. Hade trott att ungen skulle komma någon vecka före, men icke. Bådar inte gott inför framtiden, försenad första dagen i livet liksom. Inte okej!
Idag har jag bytt taktik. Mest för att det är den gråaste dagen jag sett på länge OCH för att det är torsdag. Ingen gillar torsdagar. Så, hon får hålla sig inne till imorgon. Fredagar känns bättre. Jag gillar fredagar.
Sedan är det ju Robinson-premiär ikväll och det vill jag ju inte missa (hoppas ni fattar att jag skämtar, skulle ungen vilja komma ut så skulle jag ju inte direkt bli sur för att jag missar ett tvprogram, men ändå). Ska se det hos lillasystern som bor bara några minuter från sjukhuset, så i värsta fall får jag väl promenera dit. Inte så farligt.
Har börjat fundera över om värkar verkligen gör ont. För isåfall har jag inte fått en endaste värk sen proppen gick. Visst har jag "mensvärk" och lite ondare sammandragningar, men verkligen inte något att klaga på. Man kan ju hoppas att det fortsätter såhär och att ungen bara ramlar ut i hallen eller så. Det vore toppen! Håll tummarna.
Magen bara sjunker mer och mer för varje dag som går. Nu ser det ut som att den snart ska hänga över brallorna. Snyggt.
Beräknat förlossningsdatum.
#BF.
Och ingen bebis i sikte. Är lagom less nu vill jag lova. Tiden har verkligen aldrig någonsin gått såhär sakta. Spelar ingen roll hur mycket man aktiverar sig, sekunderna masar sig ändå fram. Usch!
Ännu värre blir det av sms och telefonsamtal där folk frågar om bebis har kommit. Ni får jättegärna låta bli sånt, vi hör själva av oss när det är dags eller när hon kommit ut. Jag lovar. Tanken är god, jag vet, men det är jobbigt nog som det är.
Fick precis hem en anti-kolik-nappflaska i grönt. Riktigt söt! Lite dyr (167 kr med frakt och sånt) men det kan det ju vara värt om man har ett barn som ofta får magknip. Köpte den på babylooba.se. Litet tips sådär!
Nu ska jag kolla på Bonde söker fru och hålla tummarna för massa värkar under natten!
Och ingen bebis i sikte. Är lagom less nu vill jag lova. Tiden har verkligen aldrig någonsin gått såhär sakta. Spelar ingen roll hur mycket man aktiverar sig, sekunderna masar sig ändå fram. Usch!
Ännu värre blir det av sms och telefonsamtal där folk frågar om bebis har kommit. Ni får jättegärna låta bli sånt, vi hör själva av oss när det är dags eller när hon kommit ut. Jag lovar. Tanken är god, jag vet, men det är jobbigt nog som det är.
Fick precis hem en anti-kolik-nappflaska i grönt. Riktigt söt! Lite dyr (167 kr med frakt och sånt) men det kan det ju vara värt om man har ett barn som ofta får magknip. Köpte den på babylooba.se. Litet tips sådär!
Nu ska jag kolla på Bonde söker fru och hålla tummarna för massa värkar under natten!
Suck.
Gissningslistan uppdateras och datum stryks över. Än så länge har jag ju ganska mycket av listan kvar, men jag tycker ändå det vore trevligt om någon får rätt. Snart. Snarast. Det är så ohyggligt trist att vänta. Jag har ju inte gjort annat i dessa 9 månader. Nu räcker det. Jag vill veta vem som har tagit upp all plats i min mage. Vem som gömmer sig och snart ska föra liv i luckan här hemma. Vem är du?
Jag har (bokstavligen talat) powerwalkat till affären och tillbaks idag. Sprungit i våra trappor och hoppat lite (mammas hyresvärd sa att det fungerar att hoppa hopprep...). Och jag kan säga er, det fungerar inte, inte alls. Det kanske är som folk säger, att bebis kommer när bebis är redo? Att man inte kan göra någonting för att skynda på förloppet. Vem vet.
Men tålamod har aldrig varit min grej.
Jag har (bokstavligen talat) powerwalkat till affären och tillbaks idag. Sprungit i våra trappor och hoppat lite (mammas hyresvärd sa att det fungerar att hoppa hopprep...). Och jag kan säga er, det fungerar inte, inte alls. Det kanske är som folk säger, att bebis kommer när bebis är redo? Att man inte kan göra någonting för att skynda på förloppet. Vem vet.
Men tålamod har aldrig varit min grej.
Seg väntan.
#1.
Händelselös och lugn natt. Jag sitter mest och väntar på de där jättesuperdunder smärtorna som folk pratar om. De vill inte infinna sig. Så, idag tänkte jag springa runt som en skållad iller och få igång skiten. Fortsätta tvätta, vanka till affären och kanske kuta lite i trapporna också. Nu vill jag ha ett slut på den här graviditeten och en början på föräldralivet!
SEGT.
Magen sjunker iallafall. Alltid något.
Händelselös och lugn natt. Jag sitter mest och väntar på de där jättesuperdunder smärtorna som folk pratar om. De vill inte infinna sig. Så, idag tänkte jag springa runt som en skållad iller och få igång skiten. Fortsätta tvätta, vanka till affären och kanske kuta lite i trapporna också. Nu vill jag ha ett slut på den här graviditeten och en början på föräldralivet!
SEGT.
Magen sjunker iallafall. Alltid något.
Bebis på G?
#2.
Nu börjar det hända saker, tror jag. Slemproppen "gick" imorse. Men efter att ha läst runt på internet så har jag förstått att den kan gå och inget behöver hända på flera dagar ändå. Vi får väl se. Enligt min mamma gick hennes propp och hon fick dra iväg till förlossningen ett par timmar senare, så jag håller tummarna för att vi har det i släkten.
Känner mig inte så speciellt nervös faktiskt. Kan nog bero på att jag inte har så värst ont än. Antar att paniken kommer komma smygande allt medan det blir jobbigare. Vem vet?
Fick precis ett samtal från min underbara barnmorska som ville kolla läget. Kändes skönt att få prata med någon som har koll på läget och kan sin sak. Hon sa åt mig att bara vänta ut tiden nu. Bekräftade att det var proppen och att allt var som det skulle. Tack för det!
Nu ska jag äta lite mat och försöka tvätta. Det behövs verkligen!
Nu börjar det hända saker, tror jag. Slemproppen "gick" imorse. Men efter att ha läst runt på internet så har jag förstått att den kan gå och inget behöver hända på flera dagar ändå. Vi får väl se. Enligt min mamma gick hennes propp och hon fick dra iväg till förlossningen ett par timmar senare, så jag håller tummarna för att vi har det i släkten.
Känner mig inte så speciellt nervös faktiskt. Kan nog bero på att jag inte har så värst ont än. Antar att paniken kommer komma smygande allt medan det blir jobbigare. Vem vet?
Fick precis ett samtal från min underbara barnmorska som ville kolla läget. Kändes skönt att få prata med någon som har koll på läget och kan sin sak. Hon sa åt mig att bara vänta ut tiden nu. Bekräftade att det var proppen och att allt var som det skulle. Tack för det!
Nu ska jag äta lite mat och försöka tvätta. Det behövs verkligen!
Mys med William.
#4.
Anna och William var här ikväll på lite film och mys. Blev som en liten föräldralektion för mig och Mr.Pappa. Byta blöja, bada, klä på/av. Riktigt bra övning för blivande föräldrar.
Badet var dock inte sådär superuppskattat, som vi hade räknat med. Kanske var lite läskigt att ligga i en hård ställning, eller så var han bara superhungrig. Vilket som, så blev det ett kort bad.
Han är så snäll den där pojken, man kan vara nybörjare med honom utan att få världens utskällning. Och så är han sötare än socker, skulle lätt kunna äta upp honom med lite grädde ovanpå. Nej, okej, inte riktigt men nästan. Hoppas våran tös blir lika söt och snäll!
Anna och William var här ikväll på lite film och mys. Blev som en liten föräldralektion för mig och Mr.Pappa. Byta blöja, bada, klä på/av. Riktigt bra övning för blivande föräldrar.
Badet var dock inte sådär superuppskattat, som vi hade räknat med. Kanske var lite läskigt att ligga i en hård ställning, eller så var han bara superhungrig. Vilket som, så blev det ett kort bad.
Han är så snäll den där pojken, man kan vara nybörjare med honom utan att få världens utskällning. Och så är han sötare än socker, skulle lätt kunna äta upp honom med lite grädde ovanpå. Nej, okej, inte riktigt men nästan. Hoppas våran tös blir lika söt och snäll!
Vecka 39.
En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.
Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.
På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.
Vad gör du om veckan går och ingen bebis kommer? Inget att vara orolig för. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum och man väntar i allmänhet minst två veckor innan man bedömer dig som överburen.
Mina tankar:
Nej, jag tänker banne mig inte gå över 2 veckor. Jag vägrar. Knappt så jag orkar gå dessa återstående dagarna, men tyvärr har man ju inget val.
Nu kan jag ofta vakna mitt i natten med världens mensvärk som ibland håller i sig ända tills man vaknar på riktigt flera timmar senare. Däremot verkar det inte bli mer än så.
Magen verkar iallafall ha sjunkit och växer inte så värst supermycket längre. Det tackar vi för!
Min mage:
Tentan avklarad.
#5.
Då var tentan avklarad och så även sista skoldagen för ett år framöver. Känns rätt vemodigt att sluta i klassen, då jag har några av mina absolut bästa vänner där. Men, de kommer man ju träffa ändå och vem vet, när jag börjar igen kanske jag får ännu fler vänner? Ingenting är omöjligt!
Natten har varit rätt så jobbig med onda förvärkar. Var tvungen att kila upp och trycka i mig alvedon för att kunna slappna av ordentligt. Vi får väl se, kan ju hoppas på att det är dags i helgen.
Börjar tröttna på att folk frågar om bebisen har kommit än. Jag har inte ens gått över. Varje dag är det åtminståne en 4-5 pers som ställer frågan "Har du kläckt än?"eller kommenterar "Snart är det dags". OM bebisen hade kommit, då lovar jag er att jag hade berättat om det. Dessuotm hade jag förmodligen inte suttit framför msn i flera timmar, alternativt facebook. Och ja, jag VET att det rä dags snart. Jag är fullt medveten om att det är alldeles runt hörnet.
Förlåt, men jag börjar bli lite trött på det här bara.
Då var tentan avklarad och så även sista skoldagen för ett år framöver. Känns rätt vemodigt att sluta i klassen, då jag har några av mina absolut bästa vänner där. Men, de kommer man ju träffa ändå och vem vet, när jag börjar igen kanske jag får ännu fler vänner? Ingenting är omöjligt!
Natten har varit rätt så jobbig med onda förvärkar. Var tvungen att kila upp och trycka i mig alvedon för att kunna slappna av ordentligt. Vi får väl se, kan ju hoppas på att det är dags i helgen.
Börjar tröttna på att folk frågar om bebisen har kommit än. Jag har inte ens gått över. Varje dag är det åtminståne en 4-5 pers som ställer frågan "Har du kläckt än?"eller kommenterar "Snart är det dags". OM bebisen hade kommit, då lovar jag er att jag hade berättat om det. Dessuotm hade jag förmodligen inte suttit framför msn i flera timmar, alternativt facebook. Och ja, jag VET att det rä dags snart. Jag är fullt medveten om att det är alldeles runt hörnet.
Förlåt, men jag börjar bli lite trött på det här bara.
