Jag har börjat ge min tjej lite smakportioner. Ett par skedar per dag bara. Hon är så duktig och äter så bra!
Idag stod palsternacka/morot på menyn. Hon slukade sked efter sked. Blev jättearg om jag inte skyndade mig med en ny sked till munnen. Fort skulle det gå!

//Stolt morsa

Nu har vi fixat en sittvagn. Blir att sälja våran gamla liggvagn, för på fredag får vi vår fina, fina, fina sittvagn! Går att köpa till liggdel om man nu skulle vilja skaffa fler miniknoddar i framtiden. Awesome! 



(Brio Sing 4690 kr)

Förlåt för min brutalt dåliga uppdatering. Det blir så ibland när man har bebis. Tiden räcker inte alltid till, hoppas ni har överseende med det.

Har haft en riktigt härlig helg, om än väldigt uppbokad. Besök av en gammal härlig vän, spelmys med Anna & co, melodifestival hos svärmor och middag hos min moder. Fick även barnvakt ett par timmar så jag och Mr.Pappa kunde mysa framför en riktigt bra film (Dinner for schmucks). Tips, tips!

Nora har även fått börja med lite smakprover under helgen. Potatis/broccoli och palsternacka/morot. Verkade uppskattat men magen är helt körd efter det. Tror jag får vänta ytterligare ett par veckor, eller vad säger ni? Hur har era små reagerat på riktig mat? Ska man fortsätta och bara vänta ut att magen vänjer sig?
Lite roligt är det iallafall, att äntligen få laga mat åt sin plutt och inte bara kasta fram tuttarna dagarna i ända.



(Händerna och munnen är nu det bästa som finns, tydligen. Allt ska hållas i och smakas på.)

Jag vet inte vad som händer med min dotter just nu. Hon har skaffat sig jätteskumma rutiner. Hon vaknar kring 6 och bara skriker. Verkar ha jätteont i magen. Har hänt 3-4 nätter i rad. Vem har rutiner över när man ska skita?
Har era barn också konstiga natt/morgon rutiner för sig?



En mindre glad potta på sniskan.

Typ såhär förbannad kan min tjej bli över pussar i fel tillfälle. Det kan låta, för er som inte känner min tös, som att hon är jätteledsen men så är inte fallet. Hon är bara förbannad och skäller ut mig efter noter. Bara att gilla läget!

Nora körde stenhårt på den här dagens tema; "Rött läppstift" som många bloggare kör med idag (läste om det hos Lady Dahmer). Hon vågade minsann!

Verkar inte bättre än att vår tjej för första gången i sitt lilla liv är sjuk. Hon fortsatte spy massvis efter inlägget jag skrev igår/inatt. Feber har hon också. Får bli en lugn dag idag. Tvätta nedspydda bebis- och sängkläder. Ser jag fram emot...

Hittade lite bilder från Ullared-trippen, om ni vill se? Det får ni göra oavsett...





Om ni undrar var GI-recepten tagit vägen så kan jag berätta att vi nu har ett par dagars paus, efter dopet. Vår köksbänk svämmar över i kakor och godisar som måste ätas eller kastas. Eftersom att vi inte är rikast i världen känner vi att slänga inte är något direkt alternativ. Så vi tjockar oss för att sedan (om några dagar) ge oss in i GI-världen igen. Så håll ut! Recepten är på väg.

Min tjej spyr nästintill aldrig. Kanske någon gång i veckan, ytterst lite. Men idag kaskadspyr hon. Det är verkligen inga småkräk utan otroliga mängder kommer upp. Först spydde hon ned mig, sedan sin farmor och nu hela sin vagga. Är ungen sjuk, tro? Eller har hon bara ätit alldeles för mycket? (Känns inte som att hon ätit mer än vanligt, snarare tvärtom.)

Vilken fantastisk dag!
Allt gick tusen gånger bättre än jag hade förväntat mig. Nora var glad, alla kom, ceremonin gick som på räls, pappa sjöng som en gud och fikat blev toppen!
Alla skrev till och med i vår gästbok, utan att protestera. Fina presenter fick vi också.

Ja, jag kan inte annat än att vara helt galet nöjd. Tack alla som gjorde dagen till ett underbart minne för oss!

Woho! Första natten utan att bebis vill ha mat. Man känner sig verkligen 1000 gånger piggare när man slipper kliva upp och amma mitt i mörkaste natten. Som en helt ny människa. Hoppas det inte bara var en tillfällighet utan att hon faktiskt klarar sig utan det.

När vi ändå pratar framsteg så kan vi ju nämna att hon börjar hitta sina händer på riktigt. Hon har ju kunnat stoppa näven i munnen ett tag, men att ta tag i saker och medvetet pilla med dem har tagit rätt lång tid. Nu ska vi bara jobba på finmotoriken!

Usch vad jag hatar mardrömmar. Man kan ju gå runt och vara rädd i flera dagar efter en. Fy!
Drömde att Nora hade svalt massa näsdroppar (?!?) och blev helt blå i ansiktet. Jag kastade ner handen i munnen på henne och börjar dra. De jävla remsorna med droppar tog ju aldrig slut! Efter att ha kämpat i all evighet fick jag äntligen ut alla och bebis drog efter andan.

Det hemskaste är ju att ungen kommer sätta i halsen i verkligheten, förr eller senare. Alla har ju gjort det. Usch och fy!

Nu kan vi bocka av ännu en punkt på planeringen. Prat med präst om dop. Hon var alldeles lycklig över att vi ville ha solosånger och massa musik. Jättetrevlig kvinna som ska döpa vår godisbit. Verkade verkligen genuint intresserad av Nora och kunde knappt slita ögonen ifrån henne. Sånt gillas!

Vi har nu ett litet schema över vad som kommer när och hur. Fått direktiv för när vi ska prata och hålla tyst. Känns tipptopp! Längar som sjutton.

Försöker övertala min syster att sjunga också. Håll tummarna för att det går vägen! Pappa är redan fixad, bara Maria kvar.

Nu har jag bakat för en hel armé. Eventuellt flera arméer. Detta dop kommer gå till historien, om man ser till antalet kalorier vi kommer smälla i oss.
Detta står, än så länge på menyn:

* Knäckkakor
* Bullar- kanel och vanilj
* Daimkakor
* Mozartkulor
* Kokostoppar
* Makroner
* Petits cheux(?!)
* Bärtårtor

Förstår ni? Herregud säger jag bara. Bäst att ni kommer hungriga.

Bara en vecka kvar nu...

I vår lilla familj är vi lata. Vi bor i en trea och har två datorer. 90% av tiden vi är hemma allihop tillsammans spenderar vi framför skärmarna. Därav har vi också våra konversationer via MSN. Konstigt, kan tyckas. Skitsmidigt, tycker vi. Hur som helst.

Jag tappar bort min mobil typ jämt. Eller inte typ, jag tappar verkligen bort den hela tiden. Detta är min sambo tydligen väl medveten om förstod jag när jag får upp detta i mitt msnfönster:

Echoes Silence Patience and Nora säger:
du har din telefon här om du inte hittar den.

How awesome aint that? Jag behöver inte ens gå upp ur sängen (där jag har min dator) för att leta upp den där nedrans luren. Sjukt bekvämt! Han får nog vara hemma lite oftare, så jag slipper lyfta på arslet.

Det händer så mycket roligt när man får barn. Alla vill ha sin del av kakan. Eller av bebisen. Helst både och. Nu vet jag inte vad jag pratar om, åter till saken.
Min sambo har ett par vänner, några som han inte umgåtts så vidare mycket med sedan vi blev tillsammans (under ett års tid alltså). En av kompisens flickvän har nu bestämt sig för att hon är värdig att träffa Nora. Alltså, tjejen som inte ens är vår kompis. Inte nog med att de stormade huset dagen efter min förlossning för att titta på ungen, nu har de köpt julklappar och hela köret. Inte ens mina bästa kompisar, eller pojkvännens bästa polare heller för den delen, har gjort det.
Ursäkta mig, men jag tycker sådant är lite konstigt. Kalla mig otacksam, men sådan är jag.

De känner inte mig, de känner inte min dotter, de känner knappt min sambo längre. Nej, skumt är det.

Folk man inte sett på flera år, hör av sig för att man fått barn. Varför? Duger man då helt plötsligt?
Har ni varit med om samma sak?

Sådär, nu finns recepten för igår upplagda. En liten bild bjussade jag också på. Snäll som jag är.

Upptäckte att jag glömt säga att jag och bebis börjat gå Unga Mammor och Pappor. Nora gillar verkligen att ligga och prata med andra bebisar. Hon blir helt lyrisk. Viftar med armarna och skriker ut allt hon vill säga. Kan inte tygla sig för fem öre. Helt underbart att se!
Så, för att hon ska få leka och jag få prata bajsblöjor utan att få onda ögat av vänner så hänger vi där lite då och då. Jag hade förväntat mig att mammorna skulle vara typ 14 bast och dumma i huvudet. Fel av mig. De är runt min ålder och alldeles supertrevliga.

Spelade precis in en helt sjukt ointressant video med min lilla glada flicka.

Jag får nästan dagligen frågor kring namnet vi valt. Jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag tar det igen.

Jag är så otroligt glad över namnvalet till vår dotter. Varje dag inser jag att det var mer än rätt. Det var perfekt. Jag läser bloggar där alla ungar heter samma sak. Jättevackra namn, men inte unika för fem öre.
Det var nästan det enda jag tänkte på när vi valde namn. 1. det ska vara ovanligt. 2. det ska fungera utomlands. 3. det ska passa ihop med mitt efternamn och inte vara för långt.
När hon sedan kom ut och dessutom såg ut som en Nora så var ju allt klappat och klart. Så perfekt.

Nora är utan tvekan det vackraste namnet jag vet. Det finaste och mest underbara. Passar min fina tjej alldeles utmärkt.
Blir jobbigt om vi får en till dotter någon gång. Det bästaste namnet är ju redan taget.

Nora växer så det knakar just nu. Man kan nästan se henne bli större på bara några minuter. Läskigt!

Födsel 9/10: Vikt- 3590 g, Längd- 52 cm, Huvudomfång- 34 cm
28/10: Vikt- 3800 g, Längd- 54 cm, Huvudomfång- 36,5 cm
3/11: Vikt- 4040 g, Längd- 54, 5 cm, Huvudomfång- 36,5 cm
10/11: Vikt- 4260 g, Längd- 55 cm, Huvudomfång- 37 cm
23/11: Vikt- 4570 g, Längd- 56,5 cm, Huvudomfång- 38 cm
14/12: Vikt- 5030 g, Längd- 58,5 cm, Huvudomfång- 39 cm
12/1: Vikt: 5780 g, Längd- 60 cm, Huvudomfång- 40 cm

Vaccinationen var utan tvekan det värsta jag har varit med om sedan Nora kom. inte nog med att hon fick två sprutor instuckna i benen samtidigt, jag var tvungen att hålla fast henne under tiden också. Hon kunde ju inte försvara sig det minsta. Och det där skriket sedan då, hjärtskärande är ju bara förnamnet!

Gud vad blödig man blir som morsa.

Finns det något sötare än nakna, duschande bebisar? Jag vill bara äta upp min lilla tjej. Jag ber om ursäkt för nakenchocken, men jag hoppas att det är okej. Ni behöver inte titta om ni inte vill. Helt frivilligt.

3 månader. Ett kvartal. 13 veckor och en dag. Tiden går alldeles för jäkla fort. Nyss var hon ju så liten att man knappt vågade hålla henne. Nu kan hon i princip kastas runt som en docka. Stark som en oxe är hon också.

Den här månaden har hon lärt sig/gjort detta:
* Rulla till sidan.
* Fånga saker med händerna.
* Pratar, pratar och åter pratar. Varje tillfälle som ges.
* Slickar på och stoppar allt i munnen.
* Börjat bli blyg inför folk hon inte känner.
* Blir lätt skrämd vid snabba rörelser och oväntade saker.

Ja, det händer så mycket. Jag har säkert glömt hälften. Men gud vad man är stolt iallafall! Tänk va, att denna lilla varelse har bott i mig. Att jag har skapat henne. Så otroligt sjukt.