Igår blev en av mina värsta mardrömmar verklighet.
Nora satte en äppelbit i halsen. En riktigt stor en. Jag hörde hur hon kämpade för att svälja ned den, alltmedan jag slår henne i ryggen för att få upp den. Inget händer. Hon börjar få panik, jag får panik. Kör ner handen i halsen på henne. Känner ingenting. Gör det en gång till och får tag på den jäveln. Drar upp den.
Nora börjar skrika.
Lättnad. Ren och skär lycka. Mitt barn lever!
Då börjar blodet spruta ur halsen på henne. Jag ringer svågern (som har bil), sambon och svärmor. Ringer sjukvårdsrådgivningen som säger åt oss att åka in, ifall halsen svullnar igen.
Tar en taxi till akuten, där vi blir skickade till Öron/Näsa/Hals på undersökning.

Visade sig bara vara ett skrapsår (från mina naglar) på halsmandlarna, något som skulle läka inom de närmaste dagarna.

Tro mig när jag säger att det här, utan tvekan, var det värsta jag har varit med om. Jag är så otroligt lycklig att allt gick bra, i slutändan. Mitt älskade, älskade lilla barn, vad jag ska vara försiktig om dig! Mer än någonsin.