När inte allt går som man tänkt sig.

Jag förstår inte hur småbarnsföräldrar får ihop livet riktigt. Hur hinner ni med varandra? Hur håller ni gnistan och spänningen vid liv?
Jag vet att barnen somnar tidigt om kvällarna, men ändå? Då har man ju tusen andra saker man vill göra.

Det verkar ju sannerligen som att majoriteten av unga föräldrar separerar och jag förstår varför. Man hinner inte med sig själv eller varandra. Man hinner heller inte med att bara vara en vanlig 20 åring. Åtminståne inte utan att få världens sämsta samvete efteråt. Man vill vara en perfekt, vuxen familj och samtidigt vara precís som sina jämnåriga vänner. Hur ska man få det att gå ihop? Det går ju inte.

Jag kan erkänna att jag har lite panik. Att jag känner mig lite fastkedjad emellanåt. Men i långa loppet är det ju värt det och jag önskar inte bort min Nora för någonting i världen. Men det är tufft iallafall.

Idag har jag en riktigt dålig dag. Om ni inte förstod det.

Kommentarer
Postat av: Julia

Ja, det är helt klart en del som förändras när man fått barn! I mitt fall fick jag ta hand om våran dotter själv för att min sambo "inte var redo för barn" när hon väl hade kommit.. Vi hade gnista kvar i vårat förhållande, men det räckte tillslut inte. För min del känns det skönt att få "börja om" själv, planerar att flytta tillbaka till Örebro, så att min familj kan hjälpa mig med Joline. Jag saknar mitt tidigare liv ganska mycket, speciellt när man är så fruktansvärt låst och helt själv som jag varit nu. Jag älskar ju min dotter över allt annat, men jag vill inte förlora mig själv helt :) Hoppas att morgondagen känns bättre för dig!

Kram!

2011-08-05 @ 21:01:17
URL: http://billylife.blogg.se/
Postat av: Ida

sv: tack så mycket!



jag har försökt ställa in mig på att man kommer få kämpa för att hålla kvar gnistan. Både jag och min sambo vill få det att fungera, jag tror att det är viktigt att man hela tiden pratar med varann, om känslor och tankar och även rensar luften då och då. man nog vara inställd på att fokus står på barnet i första hand, och att båda är med på det.

Den här kampen med att alltid vara perfekt, hur man än vill så kommer man inte ifrån den. Jag försöker tänka att så länge man gör sitt bästa så har man gjort tillräckligt.



Ta hand om dig, hoppas det känns bättre snart!

Kram

2011-08-06 @ 09:46:17
URL: http://kevlarsoul.gone.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild
RSS 2.0