Igår sprack äntligen tanden igenom. Jag har tyckt att det verkar vara på gång i flera månader, men nu var det alltså dags på riktigt. En riktigt vass liten jäkel. Tur att man inte ammar längre. Mindre tur att ungen fullkomligt älskar att bita mig hårt som satan i hakan.

Natten var lite gnällig och hon verkade ha väldigt ont. Gav henne en omgång med alvedon för att få henne att kunna somna om utan smärta. Hoppas jag slipper ge henne massor under dagen. Vill ha en glad potta med mig till syrran och svärmor.
Just nu ligger hon nöjd och glad på golvet och morrar, så nu är det nog rätt lugnt.