Orättvisa värld.

Usch, läste precis en artikel i aftonbladet om en kvinna som fick missfall i femte månaden. Det i sig är väl inte så ovanligt, men fy så hemskt. Här sitter jag med min helt fantastiska, oplanerade, friska dotter. Hon som växte i magen utan vår vetskap och som det aldrig har varit några problem med. Känns så orättvist mot de som i flera år kämpat för ett barn och gång på gång får missfall. Vad har jag gjort för att förtjäna min dotter? Eller, vad har de gjort för att förtjäna missfall och förtvivlan?
Livet är sannerligen orättvist. Jag kan bara tacka och ge min dotter ännu mer kärlek, som tack för att jag fick henne. Som tack för att jag kunde få barn utan problem. Vem vet hur det blir i framtiden när syskon åt Nora blir aktuellt?
Hemska tanke.



Jag älskar dig så hjärtat gör ont ibland ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild
RSS 2.0