Williams första födelsedag.

Många som läst min blogg har säkerligen läst om W och hans familj.

Nu är det alltså ett helt år sedan vi satt som på nålar här hemma. Våra kompisar A och D hade åkt in på förlossningen kvällen innan och vi hade fått uppdateringar via sms om hur allt gick. Lång tid tog det och A hade det riktigt jobbigt. Men efter ett X antal timmar bestämde han sig för att komma ut.
Vi kom upp så fort vi bara fick.
I A's famn låg en liten plutt. Så liten att man knappt vågade hålla honom. Så liten och så fin. Världens finaste William. 3 veckor försenad.



Snacka om att han har tagit igen tiden såhär efteråt. Han är så stor nu, ett barn. Så fin och så duktig!

Jag har inte träffat honom sedan i våras och det är alldeles för länge sedan. Noras första kompis och pojkvän. Vi saknar dig. Grattis på födelsedagen, lilleman!

Ja gud ja, det känns som igår juh man låg där på förlossningen o hade ont som bara den o inte kunde krysta pga all smärta.. USCH! Skulle gå igenom det 10 gånger till men ändå inte :P Ja tänk, vart mamma i ett helt år nu helt trolig resa har det varit och han har ju blivit en person nu med personlighet o en egen individ! Vi saknar er oxå! William hälsar o tackar så mycket!!

hihi! åååw... grattis till dem allihop! :D



haha! oh ja, förhoppningsvis, iallafall. Vernissage är ju skitkul, men har aldrig varit på en, och inte ställt ut på riktigt heller. :P haft en del tavlor i butiker i jönköping, men det gav tyvärr inget. nu är det mer på riktigt, jag kan ju gå å kolla själv om jag vill liksom :P

hihi!